Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
STUGUN
stuga eller sälobus, som ärkebiskop Jacob Israelsson i Upsala (1278—Si) lät uppföra
i den vidsträckta Ragundaskogen till skydd för resande i dessa trakter, de där ofta
lupo fara för lifvet, ja ej sällan omkommo. För ändamålet hade ärkebiskopen inköpt
en tomt för ’/» mark jämte kringliggande område af en »mansgangus» vidd, d. v. s. i
omkrets motsvarande en dagsmarsch. Detta uppläts åt Gyrth (Giurd, Gyrd)
Bodakarl mot skyldighet att härbergera vägfarande och tillhandahålla dem mat och dryck.
Genom ett bref, utfärdadt 29 jan. 1290 vid Ragunda kyrka, ställer utvalde
ärkebiskopen Johannes Odolfsson samme Gyrth under S:t Laurent» och S:t Olofs samt Upsala
domkyrkas och sitt eget skydd och förbjuder hvem det vara må att pålägga honom
skatter eller andra onera. (DS 2, n. 1011.) På samma villkor öfvertogs gästhållningen
af sonen Thorer Gyrdsson, hvilken af ärkebiskop Xils Allesson erhöll ett liknande
skyddsbref, dat. Ragunda kyrka 15 febr. 1297 (DS 2, n. 11S9). För att sätta
stugu-karlen i stånd att lättare knnna utöfva gästfrihetens välgärningar äfven åt fattiga
resenärer utfärdade sistnämnde ärkebiskop under en visitation i Skön 7 mars 1303
gåfvobref dels å gården Vestrahyllie i Lits socken, värderad till 40 mark. dels å ett
till själastugans ägor gränsande jordområde, som han inköpt af Radger i Hamre för
12 öre och hvilket i väster sträckte sig till Lomovik, längTe i norr till Grytholma och
rakt i öster till Myrtå. Afkastningen af allt detta skulle Thor Gyrdsson, hans hustru
och arfvingar åtnjuta sä länge de lefde och skötte gästningen, men för den händelse
tvist uppstode mellan arfvingarne, förbehölls rätt åt ärkebiskopen och domkapitlet
i Upsala att förordna ny gästgifvare (DS 2, n. 1382, 1383). Äfven de följande
ärkebiskoparne utfärdade bref om skydd och skattefrihet för àbon i själastugan och
hans familj; så ärkeb. Olof Björnsson, då han var i Lit 10 febr. 1319 (DS 3, n. 2183)
och ärkeb. Peter Philipsson vid en visitation i Fors it mars 1335 (DS 4, n. 3124).
Befattningen som stugukarl innehades sistnämnda år af Ludin (Lodhin) Thoresson,
son till den föregående, och hade alltså redan hunnit gå i arf i tredje generationen.
Stiftelsen hade nu fått en mera kyrklig karaktär genom tillkomsten af ett kapell,
till hvilket Jämtlands syssloman Guttorm Helgason, enligt ett af lagman Arnfinn
Sigurdsson m. fi. utfärdadt intyg, dat. Ragunda 27 jan. 1333, skänkt en jordegendom
om 24 mark i Ansasjö i Hällesjö socken, hvilken fritt skulle få brukas och bebyggas
af ofvannämnde Lodin Thoresson och hans arfvingar, så länge de betjänade kapellet.
(DS 4, n. 2962.) För att säkerställa sina förmåner och dispositionsrättigheter till de
fastigheter, som själastugan så småningom kommit i besittning af, öfverlämnade
samme Ludin originalen till samtliga skyddsbref och donationshandlingar till
förvaring i Upsala domkyrka och bekom i stället vidimerade afskrifter af dessa
aktstycken enligt erkännande af ärkebiskop Hemming Nilsson i ett kvitto dat. Långsele
3 febr. 1346 (DS 5, n. 4033, 4034).
Själastugan fortfor väl alltjämt att fylla sin uppgift, ehuru den mera sällan
omtalas i handlingarne från medeltidens senare skede. Den 20 juli 1489 utfärdade prosten
och khden i Brunflo Lars Egidii på ärkebiskop Jacob Ulfssons befallning ett bref,
däri Gunhild och hennes söner tillförsäkras rätt att »bruka, fikya ok fara alth thet,
som til Stughon ligger» (DN 14, n. 174), och omkr. 1 febr. 1494 upplåter ärkebiskopen
själastugan med åker och äng, skog och fiskevatten till Erich Harwardsson och hans
hustru Birgitta på lifstid med villkor, att husen skola hållas vid makt och förbättras
samt att ärkebiskopen erhåller hvad som af ålder tillkommit honom (JF"T 2, s. 124).1
1 1 det ej i original föreliggande brefvet kallas ärkebiskopen Jöns, men detta måste vara
felskrifning för Jacob, om årtalet är riktigt återgifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
