Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNDSVALL
25
SUNDSVALL.
(Medelpad.)
Från Selångers gäll, hvarunder Sundsvall alltsedan sin grundläggning år 1621
hade lydt i kyrkligt hänseende, åtskiljdes staden till eget regalt pastorat genom kgl.
bref 13 febr. 1822. Den blifvande khden ägde välja mellan en kontant lön af 500
rdlr banco eller en ersättning motsvarande värdet af 50 t:r spanmål enl. 1820 års
markegångstaxa. Pastoralierna från de staden underlagda hemmanen Nacksta
och Granlo skulle därvid ingå i beräkningen af pastors löneförmåner, och den första
khden tillades dessutom i nåder rätt att uppbära de 20 t:r förläningsspanmål, som
pastor i Selånger på grund af kgl. resol. 31 dec. 1647 åtnjutit för gudstjänstens
uppehållande i staden.1
En stadskomministratur inrättades enl. kgl. bref 25 febr. 1859 med skyldighet
för innehafvaren att uppehålla aftonsångsgudstjänsterna samt ottesångerna å de
större högtidsdagarne och i öfrigt biträda pastor vid förefallande ämbetsförrättningar.
Jämlikt kgl. bref 3 juni 1921 har ännu en komminister anställts i Sundsvall.
Angående de prästerliga tjänsterna i staden före utbrytningen, se Selånger.
Tidigt gjorde sig behofvet af en särskild stadskyrka gällande. Bygget synes ha
igångsatts redan år 1624, men var ej 1629 ännu slutfördt på grund af de begränsade
ekonomiska resurserna, hvarföre borgerskapet hos K. M:jt anhöll om särskildt
understöd, som dock ej lär beviljats. Kyrkan, hvilken låg på krönet af den sandås, som
dominerade staden i väster, den s. k. Väderkvarnsbacken, fullbordades först 1630.
Liksom beträffande flere andra af de på 1620-talet anlagda Norrlandsstäderna
var Sundsvalls läge från början mindre lyckligt valdt och synes i viss mån verkat
hämmande på stadens utveckling För att råda bot härför gaf regeringen 1647
befallning om samhällets förläggande till en gynnsammare plats närmare intill
Selånger-åns utlopp. Verkställandet af detta påbud tog gifvetvis sin tid, och först sedan
privatbostäderna flyttats eller nybyggts kom turen till de publika byggnaderna.
I Sundsvalls rådstuguprotokoll 20 sept. 1651 heter det: »Efter allas beslut skal nu
kyrkiones rum afstakas wäster om Tiernen i staden och om nästkommande Tijsdag,
i Jesu nampn, begynna att tomptas». I och med flyttningen frän Väderkvarnsbacken
undergick kvrkbyggnaden tydligen åtskilliga förändringar och förbättringar. Af
äldre inventarier öfverflyttades bland annat altartaflan, som 1644 skänkts af
borgmästaren Daniel Bertilsson Ålander. En ny predikstol, som senare öfverläts till
Stode kyrka, förfärdigades af en bondsnickare Nils Nilsson frän Näs. En sakristidörr
med bildsniderier, märkt med bokstäfverna C. L. D. 1655, var tydligen en gåfva af
Daniel Bertilssons hustru Christina Larsdotter.2 Af det i Dahlbergs Sueciaverk
meddelade kopparsticket öfver Sundsvall får man en föreställning om kyrkans utseende
omkr. 1700. Hon undgick att dela stadens öde. då den nedbrändes af ryssarne 25
och 26 maj 1721. I juli följande år anmälde khden i Selånger mag. Is. Biberg och
kyrkovärdarne hos Konsist., att kyrkan var så förruttnad, förfallen och lutande, att
församlingens ledamöter ej utan lifsfara i hårdt väder kunde bevista gudstjänsten,
1 Bekräftadt genom Kgl. bref 30 mars 1683. (Se A". Törneli, Ecclcsiast. handl. 1, Sthm
1803, s. 41); HST 1822, n. 3.
2 Hon afled 1690 och begrofs i Selångers kyrka af superint. M. Steuchius, Dominica
Invocavit (*/>).
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
