Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORSÅKER
så väl, som om han varit en gammal och öfvad prästman, fattade han sådan
håg för predikoämbetet, att han kort därpå 26 maj 1723 lät prästviga sig.
Följande dag emottog han rektoratet i gymnasiet för året samt
eloquentia-lektorsbefattningen. Som kon sist orieledamot stod han stundom i stark
opposition mot præsul biskop Wallin, hvilken under sin långa
ämbetsed vant sig att behandla en del ärenden med en viss själfrådighet
utan motstånd af de äldre konsistoriales, men Furenius, ehuru yngst i
konsistoriet, var en frimodig man och hänvisade med orubblighet på hvad
lag och författningar bjödo. Sin personliga högaktning för den gamla
stiftschefen fick han icke dess mindre tillfälle att uttala i den latinska
parentation, som han å konsistoriets vägnar efter biskopens död höll
i Säbrå kyrka den 28 aug. 1723. Den 14 okt. 1724 utn. E. till khde
i Torsåker och tillträdde här 1725. Vid 1729 års prästmöte höll han
synodaloration. Han hade af Gud undfått stora pund, ägde en djup
lärdom, stort vett och stark tankcgåfva samt dråpeliga
predikogåf-vor, var en förträfflig kantor och musiker; hade dessutom en ofantlig
lätthet att skrifva både latinsk och svensk vers till och med ex
tem-pore, en förmåga, som synes varit ett släktarf. Sin församling skötte
han med synnerlig omsorg, hvarjämte han äfven flitigt använde sin tid
till författarskap. Hans skrift »En präst i sin prydning» räknades på
sin tid som ett värdefullt arbete, och hans latinska läroböcker
användes under läng tid vid undervisningen i våra skolor. Blott en
mindre del af hans arbeten hafva emellertid utkommit af trycket.
Afled 4 juni 1751. Torsåkers kyrka äger såsom minne af honom en
oblatask af silfver med hans och hans makas initialer.
G. 0 1 1720 i Sollefteå prästgård m. Catharina Renhorn, dotter af
befallningmannen öfver S. Lappmarken Hans Renhorn och dotterdotter till prosten
N. Plantin i N. Luleå; † i Neder-Kalix M/j 1780. 83 l/t år.
Barn: Jacob, f. 1720, stud. 1738, byggmästare och landtbrukare i Hol i
Nora, erhöll belöning för nytt sätt att binda nät; † */» ’7991 Christina, f. ’/« 1722 i
Hsand, g. m. khden Er. Sylvin i Neder-Kalix; Elisabeth, f. "/s 1723 ib.; Catharina,
f. ",’it 1725 i Torsåker, g. m. khden Joh. Löfmarck i Tuna; Johannes, f. 51/» ’728,
stud. 1748, byggmästare vid Trollhättan, † 1763; Maria Magdalena, i. ’/t 1730,
g. ’/’ 1764 i Sthm m. brukspatron Jakob Gräver, i Östergötl.; Abraham, f. ,2/i
1732. stud. 1751, fil. mag. i Greifswald 1759, konstmästare vid Trollhättan 1764;
Anna Brita, i. "/u 1732; Isak, f. °/j 1736, † s. å., begr. 4 d. Påsk; Isak, i. "/« ’737;
Jöns, f. s0,’u 1740.
7>.. De literis, præs. J. Steuchius, Ups. 1715. — De antiquitate et origine li t
-terarum grasearum et runarum, pra;s. J. Upmark, il>. 1716. — Suspiria ad tumulum
Svcnonis Pontan, dec. 1715. Ups. — Munus parentale post exequias funeris Georgii
Wallin . . 28 aug. 1723 in templo Sæbroensi. Sthm 1723. — En liten Barna-grammatica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
