Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2lc)
umeå landsförsamling
tillhörande den Herrnhutiska riktningen, och i Neder-Kalix sökte- han
genom bönesammankomster i sitt hem lördags- och söndagsaftnar väcka
mer religiös lifaktighet i församlingen med den vanliga påföljden, att
splittring och oro uppkommo. Härom gjorde prosten Hollsten efter en
visitation anmälan hos konsist., som yrkade på laglig tingsundersökning
och befallde församlingens khde örnberg att i gode mäns närvaro förbjuda
Thingvall hålla några sammankomster (Hdpr. "/i2 1781). Skriftligen
förelades honom ett antal frågor till besvarande. Mot konsistorii förbud
för honom att i eget hem hålla bön, och låta några åhörare vara närvarande,
besvärade han sig hos Svea hofrätt, konsist, däremot fann att Thingvalls
uppbyggelsestunder ej kunde få annat namn än olofliga sammankomster,
stridande mot plakatet af den 12 jan. 1726. Hofrätten gaf sitt utslag i maj
1783, att Thingvall skulle förekallas och examineras af konsist, och lät
på konsistoriet bero, om han finge kvarstanna i församlingen. Hans
skriftliga svar på konsist, frågor hade konsist, funnit till en stor del
nöjaktiga, men en del lämnade honom icke utan misstanke att vara böjd
för Hermhutiskt irriga meningar och talesätt, särdeles att vilja
bortblanda lag och evangelium och förringa den förres bruk och nytta, hvilken
misstanke han icke litet ökat genom sitt hårda och okristliga omdöme om
afl. prosten Beckmans polemiska skrift Inledning angående Herrnhutiska
sekten. Vid det muntliga förhöret, som ägde rum i Hsand 2 juli 1783,
visade Thingvall både kristligt nit och stor frimodighet. Han inlämnade
nu äfven ett skriftligt anförande till protokollet, däri han åberopade, att
han sökt befordra åhörarnes själars bästa och tillägger: »Olyckligt när en
pastor söker tvinga sin ringa medbröder mot hans samvete till att afstå
ifrån sådana göromål, som haft välsignelse med sig till Christi rikes
förökande, och börjar med honom en rättegång, som störer hela hans välfärd
och det, som mer är, förstörer åhörarnes dyrköpta själar». Han anhöll
slutligen att få kvarstanna i Neder-Kalix. I lön hade han ej haft mer än
33 rdlr och måst hålla egen kost och hushåll, men genom processen blifvit
skyldig omk. 300 rdr; skulle han flytta till en lika ringa beställning, skingra
sitt bohag och sälja sin gård, blefve han ruinerad. »Mina högförnäma
förmän behjerta visserligen mitt stora lidande.» — Det syntes konsist, icke
göra: han skickades 20 aug. 1783 som komm.adj. till Nysätra. Då han
äfven där råkade i församlingens misshag, enär »han inblandade sig i
sådana göromål, som honom icke anstått», sändes han 5 maj 1790 att såsom
vice kapellpred. uppehålla tjänsten vid Degerfors’ kapell under
företrädarens sjukdom, utnämndes 27 apr. 1791 till ordin, kapellpred. härstädes
och fick omedelbart tillträda. Men ännu var hans motgångars mått ej
rågadt. Genom kgl. bref 20 juli 1794 skulle Degerfors såsom eget pastorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
