Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293 vibyggerå
mark, kyrkan med i mk (DS 3, n. 2043). Församlingen, som antagligen redan på
1300-talet lades som annex under Nordingrå och åtminstone sedan 1600-talet hade egen
komminister, återfick sin ställning som själfständigt pastorat först genom kgl. bref
11 sept. 1835. Till khdebostäile anslogs prästbordet, som tidigare utgjort
stomhcm-man åt pastor i Nordingrå och genom kgl. bref 18 sept. 1816 delvis upplåtits åt komm.
i Vibyggerå. Khdetjänsten härstädes tillträddes 1837, och någon annan ordinarie
prästerlig befattning har sedan dess icke inrättats i församlingen.
Vibyggerå ännu kvarstående medeltida stenkyrka på en höjd vid stora
landsvägen har en något snedvinklig grundplan af c:a 36 alnars längd och 22 aln. bredd (se
Cornell fig. 83). Till byggnadsarbeten och förbättringar i kyrkan anslogs år 1556 2
pund korn, samt 6 t:r för hvardera af åren 16j7—18 enl. kgl. bref 8 juli 1619. På
norra långväggen fanns ursprungligen en mindre sakristia af sten, hvarom tydligen
talas i en från prosten N. Bozæus i Nordingrå till Upsala domkapitel 1647 insänd
skrifvelse, däri förmäles »huruledes kyrckmuren öfver sakristiedörren i Wibyggerå hafver
gifvith sigh in, at the hafwa måst taga neder honom och sakristiehvalfvet in til grunden
och äre icke mechtige thet vprätta». Från domkap. afgick en svarsskrifvelse, att de
skulle söka hjälp i Ångermanland och Medelpad (Udpr. 2/« ’647). Den nya sakristian
gjordes större och byggdes af trä. Äfven vapenhuset å södra långsidan är yngre än
själfva kyrkan. På långhusets östra gafvelspets är infälldt ett kors af röd kalksten
(jfr Cornell s. 96). Taket har en spetsig takryttare och genombruten takkam.
Altar-uppsats, predikstol, korskrank och öfrig inredning tillkommo 1740—41.
Ny stenkyrka af rätt betydande dimensioner med torn i väster och kor
kom-bineradt med sakristia i öster byggdes åren 1871—74 närmare Docksta på något
afstånd från den gamla kyrkan. Invigningen förrättades af biskop Beckman 11 aug.
1875. Byggnaden, som underkastades reparation och fick inre dekorering 1909,
förstördes genom eldsvåda, sedan blixten antändt tornet på kvällen 11 juli 1916. I
af-vaktan på återuppbyggandet iståndsattes den gamla kyrkan nödtorftigt s. à. och
användes som gudstjänstlokal till 1919, då den nuvarande kyrkan, däri de kvarstående
murarne af dess eldhärjade föregångare ingå som grundstomme, stod färdig. Vid
branden hade en del af inventarierna hunnit räddas, men de två ärevördiga klockorna,
som gått i arf från gamla kyrkan, blefvo förstörda. Den äldre af dem, tydligen
densamma, som församlingen vid klockeskattens utgörande 1531 mot en dryg lösen fick behålla
(se II, s. 315), bar följande inskrift:
üirijj. tßot. Dnt. üit. gut. mol. flrtr. in . Jplnrirn . rrr. mil. id?
öiDsr. hlodir. grtr. riradirii. int. iar. xvc unör XVI. (1516).
Ett större rökelsekar, något skadadt, hade kyrkan kvar från medeltiden.
Vibyggerå gamla kyrka är afbildad i Från ådalar och fjäll 1912, s. 32.
KYRKOHERDAR.
i. Mag. Petrus Laestadius (1837—41), f. 9 febr. 1802 i
Arjeplog. Föräldrar voro f. d. bergsfogden Carl Læstadius vid Nasafjälls
silfververk och hans hustru i senare giftet Anna Magdalena Johansdotter.
Sina barndomsförhållanden i det fattiga hemmet har sonen själf skildrat
i journalen öfver sina missionsresor i lappmarken. Han och brodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
