Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaringsgrund till din roll av åskmoln.
Alla voro vi rädda för dig. När du kom
in i rummet, tystnade samtalet. Ingen
vågade öppna munnen, förrän du sagt
något, vanligen en sarkasm. Du hade gott
om sarkasmer. Du var känd som en kvick
karl. Men det var inte den älskvärda
kvickheten du presterade, inte den, som
leker med människor och förhållanden som
katten med sitt nystan, som småler och
förlåter, utan en bitande satir, som
drabbade allt och alla. Du fick sista ordet,
och det tycktes fröjda dig. Också sa
man, att du var högfärdig.»
»Högfärdig!»
»Nå, den domen lämnar jag åt dess
värde. Du var olycklig, du föraktade, du
väckte antipati. Jag bet ihop tänderna
och hatade dig. Jag minns, hur jag drev
ensam omkring i skogarna och grät över
att jag inte hade någon far. Jag ropade:
Far! Men bara ekot svarade. Jag har
aldrig haft någon far. Hade jag kommit
till dig och sagt dig detta, då jag var
pojke, hade du stött mig undan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
