Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Far och son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ÅTTONDE KAPITLET
Gösta öppnade hastigt fönstret, ropade
utåt verandan:
»Rickard!»
Ögonblicket därpå stod Maltoff på
tröskeln.
»Far! Detta är min bäste vän. Han
är mig i den brors ställe, jag aldrig haft.
Vänskap fordrar offer, jag har offrat
hatet. Men det är inte nog — jag fick mitt
hat av dig. Du ska offra ditt hat till
honom. Han står där, färdig att bli
mottagen av dig. Du ska ropa honom till dig,
ta honom i dina armar och kalla honom
din son.»
Fadern hade rest sig. Hans
ansiktsmuskler spändes energiskt. Rösten
arbetade sig fram till ett skri.
»Min son? Aldrig! Jag har låtit
honom bo under mitt tak, därför att jag är
hans värd. Men han är saltet i mitt sår.
Jag härdar inte längre ut. Även med
fara att kallas brutal, från mina sinnen,
så säger jag honom: Bort härifrån! Bort
från min gård!»
»Far!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
