Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 ÅTTONDE KAPITLET
»Jag kan inte ansvara för mig själv, om
jag låter dig gå in. Om du också säger
att du får tröst, måste du genomkämpa en
strid, innan du får ro. Och din svaga
hälsa ...»
Han tog henne om huvudet med begge
händerna.
»Låt mig se på dig riktigt! Du är rädd
för min hälsa. Men har du inte också
ett annat skäl? Du är rädd att jag ska
känna mig mild mot — honom. Att jag
ska svika mig själv. Du vill inte att jag
ska glömma.»
»Far!»
Det lät skuldmedvetet.
»Vad låg det i tonfallet? Gissade jag
rätt?»
Hon bar nyckeln i sin ficka. Han
tillsade henne att ge honom den. Hon teg,
hårt. Han var inte nog stark att ta den.
Han skrek:
»Lyd!»
Men hon stod obönhörlig.
I detta ögonblick stod Gösta framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
