Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONING
83
dem. Han stirrade på faderns
utmärglade ansikte.
»Kom, min gosse! Jag har inte sett
dig — inte velat se dig. Men nu ska du
hjälpa mig. Hon vill inte släppa in mig,
du.»
Gösta grep henne i armen.
»Seså!»
»Kan du inte hålla dig utanför detta?»
»Ge far nyckeln, eller ...»
Han tryckte henne mot golvet, så att
hon kved.
Motvilligt tog hon fram nyckeln.
Gösta öppnade dörren. Fadern gick in.
Ensam, ingen fick följa honom. Dörren slöt
sig.
Magna stod med vita läppar, kalla
ögon.
»Våld — mot syster.»
»För hans skull.»
»Aldrig hänsyn för mig.»
»Du har inte hänsyn för andra. Du
tänker bara på dig själv.»
De hörde hur fadern mumlade. Han
bad. Han, den hårde. Den döda var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
