Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ÅTTONDE KAPITLET
mig till gråt. Lyckan. Men den
kommer aldrig.»
»Det vet du inte.»
»Jag är född att försaka. Född hård.
Klandra mig inte! Ingen gör om sin
natur.»
Han veknade, tog hennes hand.
»Stackars syster! Jag börjar förstå dig.
Låt oss inte mer tala härom. Men lova
mig en sak. Gör intet för att hindra Disas
och Rickards förening. Tig, Magna, tig!
Låt saken ha sin gång. Du vinner
ingenting på att mista våra sympatier. Det är
storartat om du besegrar dig själv. Lovar
du?»
»Det är för mycket för en människa.»
»Född att försaka, sa du. Du ska
försaka din avund. Om du inte kan bli
lycklig utåt, så skaffa dig själsfrid. Magna,
vi skulle hålla av dig. Förhållandet
mellan dig och oss har alltid skorrat. Du har
gått sluten och otillgänglig bland oss.
Tycker du inte att tiden är inne för fredlig
uppgörelse syskonen emellan?»
Hans ord gjorde henne gott. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
