Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Befallningsmannens öfver Laholms län, Holger Ulfstands fogde, Rasmus Larsson,
skrifver till fru Anna Rud, Henrik Krummedigs hustru: Vänlig helsning nu och alltid, försänd
med vår Herre! Kära Fru Anna! Som Eder väl erinras, att den tid J voren på slottet
hos min herre, då gaf J den sak öfver, som J haden med Anders Olsen, min Herres
bonde, och han skulle sjelf förlika sig med eder bonde och min Herre gaf eder igen det
fredsköp med Eders bonde i Knäreds socken, som var med att slå konungens bondes son
ihjäl, och en annan sak med Staffan i Klägstorp, på det att J skullen alldeles vara
tillfreds med ofvannämnde Anders Olssen; men oaktadt sådant kontrakt, som min Herre och
J haden tillsamman, hafven J låtit gripa honom (bonden) till Wallen, som jag hafver sport.
Fru Anna! eftertänken sjelf, om J hafven gjort min Herre den rätt, J viljen hafva af
honom i denna sak. Hade min Herre det vetat, att J velat så öfverfalla honom, inte hade
min herre låtit honom möta till möte och inställelse med Eder bonde, utan hade han väl
funnit andra lämpor dertill. Men rammer denne mans bästa, såsom J viljen att min Herre
skall ramma Eders bondes bästa och min Herre tror Eder till. Härmed Eder Gud befallandes.
Skrifvet på Lagholm Måndagen näst före fastan år Christi 1531. Rasmus Laurisen.
Utanskrift: "Erligh och velbyrdigh Qvindhe Frue Anna till Wallin, sendendes thette breff."
Men fru Anna lösgaf ej den häktade bonden, hvarför hon, åtta dagar derefter, erhöll
bref från höfvidsmannen sjelf: Vänlig och kärlig helsning nu och alltid försänd med vår
Herre. "Kära fru Anna! som J skrifven mig till om Anders Olssen, att jag skall taga
borgen för honom, att han skall blifva tillstädes och stå Eders bonde till rätta för honom,
hvad heller han lefver eller dör, ty beder jag Eder gerna, att J viljen låta honom gå hem;
han skall göra Eders bonde både lag och rätt, det vill jag vara Eder god för. Kära Fru
Anna! J veten sjelf, jag är den, som bör att hjelpa hvar man i mitt Län till lag och
rätt, så långt som min makt sträcker; J skolen förlita Eder dertill, jag vill ingen taga
ifrån rätten, hvarken denna karl eller någon annan; han skall väl vara tillstädes, att stå
Eder bonde tillrätta. Kära Fru Anna, gören väl och låter honom gå hem och gören
häruti, som min goda tro är till Eder, och som J viljen jag skall göra för Eders skuld igen.
Jag vill gerna göra hvad Eder kärt är. Härmed Eder den allsmäktigste Gud befallandes.
Och låter Hella (hans hustru) säga Eder många tusende goda nätter. Ex Halmstad
Måndagen i Fastan 1531. Holger Ulfstand, Riddare. Utanskrift: "Erligh och velbyrdigh
Qvinde Anne Rudzdotter paa Wallen, kerlige sendendes thette breff." Man kan häraf göra
sig ett begrepp om fru Annas anseende, då sjelfva länsherren måste bönfalla för att ur
den adliga enkans häkte befria en af kronans bönder. Men fru Anna satt på Wallens
borg, i skydd af "Skerpentiner och Hager" och var ej lätt att med våld tvinga.
Äfven sedan Halland kommit under svenskt välde, utöfvades såväl gårds- som
birkerätten af godsherren, och Magnus Durell erhöll den 26 april 1655 Carl X Gustafs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
