Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ersätta ridefogden bulten och låset. Tvenne af fru Cracows tjenare på Dömmestorp
hade 1683 från logan stulit säd till 26 dal. s:mts värde. Den ene rymde, men häktades
af Dömmestorps utskickade och fördes fången till tinget, der målet af ridefogden, Henrik
Jacobsen, åklagades. De dömdes att böta 3 gånger det stulnas värde, eller om de ej
kunde böta, då slås i jern och arbeta för brott sitt: "finnes ej arbete, då löpe, för hvar
8 dal. s:mts värde, en gång af och till gatulopp." En qvinnsperson Boel, som 1680
häktats jemte några snapphanar, hvilka uppehållit sig i skogen vid Hishult, dömdes att
kåkstrykas af bödeln och sedan brännas galgmärke i pannan samt landsförvisas. En gift
bonde på fru Cracows gård stämdes 1681 för lägersmål. Han dömdes efter Christian III:s
recess, art. 60, att hafva förbrutit sitt halfva bo till herrskapet, och ogifta qvinspersonen
att likaledes böta 9 daler silfvermynt. Samtidigt voro af förenämnde ridefogde tvenne
qvinspersoner, hvilka vid gårdsrätten för samma brott blifvit dömda till 9 dal. böter till
herrskapet, instämda till tinget, emedan de icke gittat erlägga böterna. Ridefogden yrkade
att "den som icke kan böta med koo, så böte med kropp". De dömdes att vid nästa
ting slita ris, såvida de ej dessförinnan hade erlagt böterna. Den ringa lagkunskapen hos
häradsdomaren och hans skrifvare, svårigheten vid tillämpningen af de olika lagarne, jutska,
seeländska och skånska samt senare kungl. förordningar eller recesser, föranledde ofta
orättvisa domar, ja till och med juridiska mord. Derjemte exeqverades häradsrättens domar
understundom så skyndsamt, att vadet först hann utföras, sedan straffet undergåtts. En piga,
Karin Henriksdotter, som tjenat hos fru Helvig Urup på Allerup (Wapnö), hade om
dottern "eftertalt ej allenast på hennes adliga, ärliga namn och rykte, utan fastmer på
hennes välborna ära", samt dömdes, såsom lögnerska, efter 115 kap. i k. Christoffers
privilegier och stadsrätt, att kåkstrykas och af landet förvisas (Tönnersjö häradsrätts dom d.
27 aug. 1629). Karin appellerade till landstinget, men landsdomaren hänsköt målet till
konungen, då domen grundade sig på adliga personers skriftliga bevis och vittnesbörd.
Konungen förklarade vid herredagen 1635, att häradsfogden icke borde hafva dömt efter
stadsrätt, men då denne likväl stadgar 40 marks böter och blott i brist deraf
kåkstrykning, och då domen exeqverats, utan att böterna först blifvit utsökta samt landsdomaren
bort döma på häradsrättens dom, så förklarades domen maktlös att vara, såsom den der
olagligen procederad var, och den kåkstrykning, som hon undergått, icke böra lända henne
till men på något sätt! Den för sina våldsbragder beryktade höfdingen på Warbergs
slott, Magnus Gyllenstjerna, hade vid häradsrätten låtit anklaga tvenne bönder för myteri.
De dömdes att mista deras hals och deras hufvuden att uppsättas på en stake.
Slägtingarne öfverklagade den fullbordade domen vid landstinget, men då fatalietiden för länge
sedan var förfluten, hänvisas de till konungen, som 1635 förklarar domen vara orättvis,
samt att häradsfogden och de 8 stockmännen skola vara förpligtade att med det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
