Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa bröllop, som varade 8 à 14 dagar (ja, man skulle tro att Magdalena Krognoses
varade 4 veckor, ty under så lång tid bryggdes 1/2 läst malt i veckan), tillbragtes med
fråsseri, spel och dans. Att härvid ej tillgick särdeles anständigt, synes af konung
Fredriks förordning af den 31 Maj 1586, rörande bröllops-gillens hållande, hvars 4:de §
förbjuder att uppbjuda till dans under måltiden, emedan fruntimmerna, som sutto på
långbänken bakom bordet, i så fall måste trampa på detsamma, midt emellan de uppställda
rätterna, för att vara de första på golfvet, hvilket icke allenast var oanständigt, men också
för sjukliga qvinnor farligt, då de genom ett sådant springande öfver bord och bänkar
lätt kunde skada sig. Huru stor danslusten i dessa tider måtte hafva varit, eller rättare,
huru våldsamt dansen tråddes, synes såväl af förutnämnda förordning, som äfven af de
kända tilldragelser, att 1561 en ung Abilgaard till Sandager dansade ihjel sig på
Stjernholm i Jutland, likaledes Ellen von Mehlen i Colding 1587, Gertrud Kaas 1590, en
enka, Metta Wiffert 1596 på ett bröllop på Hesselgård och jfr. Margretha Skovgård
1615 på Sanderups gård. Såsom ett ytterligare bidrag till skildring af damernas seder
må anföras, att i liktalet öfver den 16-åriga Karin Brahe, en dotter af Otto Brahe till
Näsbyholm i Skåne, hvilken afled 1642, lofordades hon derföre, att man aldrig hört en
svordom från hennes mun.
Såväl förutnämnda förordning, hvilken äfven inskränker tiden för ett bröllop till 3
dagar och derjemte bestämmer antalet af smycken, med hvilka en brud fick belastas m. m.,
som ock flera likartade stadganden af Christian IV sökte väl motarbeta detta oskick, men
förgäfves; ty det är endast genom bildningen, som sederna förädlas. Likartade författningar
åsyftade också att inskränka de s. k. "barsel-gilder" eller barnsöl, till hvilka understundom
40 à 50 faddrar voro inbjudna, och bestämde deras antal till 5 samt förbjödo såväl
förningarne till barnsängshustrun och de många barnsängsvisiterna som ock de s. k. gåfvorna
på barnet [1], hvilka ofta voro högst betydliga.
Äfven vid begrafningar utvecklades en stor lyx, hvarigenom ofta hände, att liket i
flere månader fick stå ofvan jord.
Vi intaga beskrifningen på grefve Holks likfärd i Köpenhamn den 20 Juni 1634,
lånad ur Ogiers resa. Främst marscherade några kompanier af konungens garde, som buro
musköterna under armen och läto gafflarne släpa på marken. Derefter följde några
ädlingar, som buro fanor, på hvilka den aflidnes och hans anors vapen voro målade. Derpå
kommo åtskilliga med svart kläde betäckta hästar, ledde af svartklädda ridknektar samt
bakom dem en ryttare, iklädd den aflidnes rustning och förande ett blottadt svärd i handen.
De efterföljdes af en mängd skolgossar med sina lärare, som gingo i ordning efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
