Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klasserna, och derefter presterna i embetsdrägt. Derefter kom en hop af svartklädda fattiga,
bärande brinnande vaxfacklor, och efter dem flera adelsmän, hvilka omvexlande buro kistan,
som var af bly, beklädd med svart sammet med ett hvitt kors, och hvarpå den aflidnes
svärd och sporrar lågo. Kistan bars på bår af 20 adelsmän och efter dem redo de båda
kungliga prinsarne. De efterföljdes af den aflidnes slägtingar såväl barn som vuxna, sedan
af rikscancelleren och riksråden samt äldre ädlingar, och slutligen af grefve Holks enka,
ledd af 2:ne herrar och beledsagad af alla de inbjudna damerna. Ett långt liktal hölls
i kyrkan, hvaraf berättaren ej förstod ett ord. Dylika liktal, som ofta trycktes och jemte
den andliga betraktelsen äfven innehöllo den aflidnes lefnadsbeskrifning och slägtregister,
hafva derigenom blifvit af mycken vigt för adelns personal-historia.
Äfven vid adliga enkors begrafning, t. ex. vid Kirstin Gregersdotter Ulfstands, år
1570, leddes en rustad häst i liktåget, "för hennes jordagods som i rusttjenst stod". I
Sverige nämnes detta bruk redan 1306 i Thorkil Knutssons testamente; det ägde ännu
rum år 1643 vid riksrådet Bengt Oxenstjernas begrafning, då en man "red i kiörasset",
samt har fortlefvat i tjensthästens ledande i liktåget vid en kavalleri-officers jordfästning.
Vid fru Kirstins graföl tömdes 2 åmar vin, 1 t:a mjöd, 1 fat Pryssing och 7 t:r olika
sorter öl, och man kan sluta till gästernas antal, då 80 nya bägare till deras behof blifvit
inköpta. Väl sökte konung Fredrik II äfven att inskränka ståten och oskicket vid de
adliges begrafningar, i det han förordnade, att likkistorna skulle vara af trä samt att sammet
icke finge användas till dessas beklädande utan blott till bårtäcke; att ingen "dragning"
eller öfverklädande af rum och husgeråd finge ske utan med hvita dukar; att endast 12
vaxfacklor, hvarje af högst 10 skålp:s vigt, finge bäras före liket; att ingen konfekt men
väl 8 à 12 rätter mat måtte vid grafölet serveras, hvarjemte det opassande vakandet och
drickandet öfver liket i de s. k. vakstugorna på det strängaste förbjöds; men dessa
föreskrifter blefvo icke åtlydda.
Vi afsluta härmed denna fragmentariska skildring af fordna dagars rättsförhållanden
och seder, hvilken af efterföljande biografier i någon mån torde kompletteras.
Redan i början af 14:de århundradet blomstrade slägten Laxmand. Uti
pergamentsbref af 1327—1337 nämnes riddaren och riksrådet Peder Laxman, som synes hafva varit
bosatt i Skåne eller södra Halland. En riddare Peder Laxman med tillnamnet den gamle,
troligen en sonson till den förutnämnde, lefde år 1398 d. 3 April, då Nikolaus Basse, som
varit gift med hans syster Helena, med honom skiftar hennes arfvegods i Danmark,
Halland och Skåne. Han var gift med Beata Windfleth och kallas till Asserbo, men det är
sannolikt, att han jemväl egt Wallen, och faktiskt, att hans söner Åke och Pål besuttit
denna gård. Han var död 1400, ty Per Andersson på Bosarp i Skåne säljer d. 8 Jan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
