Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickat oss, konung Hans, under ögonen [1] och till det argaste sitt bud hemligen in uti
Stockholm till våra fiender och otro undersåtare. Desslikes, att Pål Laxman hade stämplat
och sagt ibland våra gode och tro män uti Danmark, att vi skulle varit Danmarks rike
en skadelig herre och konung, med andra flera oerhörda gerningar, som ingen tro man bör
att göra sin rätta herre och konung och sitt eget fädernesland". Förenämnde slägtingar
genmälde, att de ej ville försvara herr Pål Laxmans gerningar uti något hänseende, "men
kunde de svara något godt för hans barn, då ville de det göra". Domen afkunnades d.
11 Nov., "att för sådan stor förderfvelig skada, som P. Laxman hafver gjort och tillvändt
vår käraste nådige herre och alla Danmarks innebyggare, som förr är berördt, bör Hans
Nåde att njuta och behålla till upprättelse allt P. Laxmans gods i jord och lösören, ehvad
det helst är eller nämnas kan". Domen utfärdades af 5 biskopar, 7 riddare och 7
väpnare eller riksrådets alla 19 ledamöter, hvilka voro derom eniga.
Genom denna hårda dom beröfvades Laxmans barn ej blott sitt fäderne- utan äfven
sitt möderne-arf, och deras styfmoder fick, endast på förbön af f. d. rikshofmästaren Erik
Rosenkrans, behålla sitt fädernearf. Dottern Else, som vid faderns död var 16 år gammal
samt förlofvad med Abraham Eriksen Gyllenstjerna, blef sedermera gift med honom, änskönt,
såsom hon i sin böneskrift till konung Fredrik I förklarar: "Konung Hans lade honom
före, att han skulle öfvergifva mig, ehuru konung Hans sjelf hade varit hans ombud hos
min fader, medan jag var rik; dock ville han icke försmå mig i min fattigdom. Sedan
hade min broder och jag icke mera än han klädde både honom och mig i". Sedan hennes
man gjort fåfänga försök, såväl under konung Hans’ som under Christian d. 2:dres
regering, att återvinna en del af hustruns och svågerns förlorade möderne-arf, sålde han mellan
1511—1518 sina besittningar i Danmark och flyttade till sitt arfvegods i Sverige. Efter
hans död 1520 (han var ett af de många offren vid Stockholms blodbad) skrifver enkan:
"Då skall Gud veta min stora sorg; ty jag satt der främmande och eländig med mina sex
barn och jag hade ej så mycket af fäderne eller möderne, att jag kunde sätta en fot på, och
min arme broder, Peder Laxman, gick stackaregång [2] till dem honom ville kläda och föda
för Guds skull". Emellertid erhöllo hon och brodern år 1522 någon godtgörelse, samt vid
herredagen 1526, såsom ersättning för sitt möderne, Asserbo på Seeland och strögods på Fyen.
Af hvad nu anförts finnes ingen anledning till förmodan, att konungen varit
medvetande af Laxmans mord, som dock af Svaning i hans "Historia Joannis" påpekas. Först
en månad derefter synes konungen hafva erhållit sådana underrättelser, som gifvit honom
anledning att låta anklaga den döde för begånget högförräderi och majestätsbrott, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
