Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några ryttare och en trumpetare "bravera" utanför slottet och om natten rekognoscera
trakten. Den 7:de, då konungen satt på en sten och åskådade arbetet vid löpgrafvarne, gick
en falkonetkula tätt förbi hans ben och krossade en pik, som han hade bredvid sig.
Den 15:de, sedan alla batterier voro uppkastade, uppmarcherade belägrings-arméen i full
slagtordning framför slottet, som derefter uppfordrades, hvarpå kommendanten Olof Stråle
begärde 14 dagars anstånd i afvaktan på den undsättning han väntade, hvilket konungen
afslog med förklarande, att om "huset" ej genast uppgafs utan med våld komme att
intagas, ingen med lifvet skulle undslippa. Då svenskarne ej härtill ville lyssna, började
elden. Den 17:de gjordes ett utfall, hvarvid 30 danskar förlorade lifvet. Belägringen
fortsattes till d. 22 om morgonen, då danskarne rigtade all sin eld på ett af slottets torn,
hvilket äfven, efter 4 timmars tid, till stor del blef nedskjutet. Slottet uppfordrades åter,
men med afslag. Brêcheskjutningen fortsattes, hvarefter danskarne stormade samt äfven
inkommo i tornet, men blefvo tillbakaslagne och, såsom Eske Brock uttrycker sig,
"förmedelst någet Fyrverk och Krut måtte voris folk der udt". Emellertid hade elden fattat
i trävirket af tornets spir samt kastade och spridde sig vidare. Konungen lät derföre ånyo
uppfordra slottet, då kommendanten begärde anstånd till följande dagen kl. 8 på morgonen.
Den 23:dje vid nämnde tid begärde denne, att 2 svenska och 2 danska officerare skulle
utanför slottet mötas för att öfverenskomma om kapitulationsvilkoren. Å danska sidan mötte
Otto Skeel och Jens Juel och från slottet sändes en svensk fänrik, emedan kommendanten
var sårad, samt en tysk officer Hans Otto. Vilkoren blefvo, att den svenska besättningen
skulle utmarchera med flygande fanor, gevär och fullt bagage och slottet i dess dåvarande
stånd, med annatur, ammunition, 39 metall- och några jernkanoner, 8 läster krut och 6
fartyg, öfverlemnas i danska konungens händer. Den 24:de aftågade garnisonen, som under
den 18 dagar långa belägringen hopsmält till 200 man. Om danskarnes öfverlägsna styrka
kan man göra sig ett begrepp, då utom de danska och tyska soldater, som konungen från
Köpenhamn medfört under belägringen, 6 fartyg med hjelptruppar anlände från England.
Den 29:de tågade danskarne till Gullbergs fästning, som d. 31:ste kapitulerade. Den 6 Juni
drog arméen till Gamla Lödöse, men under vägen sjuknade Eske Brock. Efter
tillfrisknandet deltog han ej mera uti årets krigshändelser, men vi finna honom jemte 4 danska
riksråd d. 28 Nov. uti Knäröd, i och för fredsunderhandlingarnes påbörjande. Å svenska
sidan voro tillstädes rikscancelleren Axel Oxenstjerna, Henrik Horn, Gustaf Stenbock och
Kils Bjelke. Underhandlingarne räckte till den 21 Januari 1613, då fredstraktaten
utvexlades. Under de påföljande åren är icke något märkeligt om Eske Brock att anföra.
Han fortfor att deltaga i förhandlingarne vid herredagarne, samt var från d. 20 Maj 1624
under påföljande 5 veckor åter tillstädes vid ett gränsmöte i Knäröd. I December 1625
insjuknade han och afled, den siste af sin ätt, på Droningborgs slott d. 15:de i samma månad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
