Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudqvarteret vid Stade i Mars 1627, och högsta röstantalet föll på Jörgen Skeel, som
till sin död med heder förestod detta embete, hvarmed äfven riksrådsvärdigheten var
förenad. År 1631 sändes han såsom ambassadör till Dresden för att afsluta
äktenskapskontraktet emellan kronprinsen Christian (V) och prinsessan Magdalena Sibylla af Sachsen.
Samma år den 31 Juli "mageskiftede" eller bortbytte han Wallens gård och gods mot
Hvidekilde gård i Jutland till Henrik Gyllenstjerna af Schousboe och blef denne
sålunda Wallens egare. Denna gård hade således i 128 år gått i arf inom samma slägt.
Jörgen Skeel afled d. 19 Juli 1631 i sitt 54:de år, på Hvidekilde. Uti Hoffmans "Danske
adelsmænd" finnes hans porträtt, prydt med den beväpnade armen.
Han var gift, 1:o) med Kirstin Lunge (f. 1581, † 1609), Ove Lunges och Anna
Sehstedts dotter; 2:o) med Eske Brocks dotter Jytta, född 1595. Deras bröllop hölls d.
1 Maj 1614, och, enligt bruket hos jutska adeln, på rådhuset i Wiborg. Med denna sin
andra hustru hade han 3 döttrar och en son, som dogo i barnaåren samt sönerna Axel,
f. 1619, † 1637, och Christen, f. 1623, † 1687. Denne blef geheimeråd, riddare af
Dannebrogen, stifts-befallningsman i Wiborg och gift med Birgitta Pallesdotter Rosenkrantz
till Krenkerup. Jytta Skeel afled d. 16 Nov. 1640 och begrofs hos sin man i Aarhus
kyrka. Jörgen Skeel efterlemnade följande egendomar: Gammel Estrup, som han erhållit
med sin andra hustru, Ulstrup, Hegnet, Örbecksgaard, Hvidekilde samt Sostrup och
Skjernvad. Dessa tvenne sistnämnda hade han erhållit på ett enligt nutidens åsigter mindre
hedrande sätt — nemligen genom hasardspel. Under marschen genom Halland till
belägringen af Elfsborg, samt sedan trupperna den 1 Maj 1612 tagit qvarter i Halmstad,
samlade sig officerarne för att dricka och spela. Jörgen Skeel hade banken, troligen
lansknekt, ett den tiden allmänt spel. Fortuna var honom huld och stora guld- och
silfverhögar lågo på bordet, då den 19:årige Hans Seefeldt till Söstrup och Skjernvad,
som redan förlorat alla sina kontanta penningar, ropade: va la banque! Han förlorade,
höll åter; men med samma olyckliga utgång. Summan räknades, den utgjorde nu 5120
riksdaler silfver och Seefeldt, hänförd af lidelsen, satte Söstrups gård och gods mot sin
skuld och banken, samt förlorade äfven denna egendom, som han 4 år förut ärft efter
sin fader. Ännu återstod honom Skjernvad och, oaktadt Skeels invändningar bortspelade
han äfven denna gård till honom, under yttrande: att "de båda egendomarne borde följas
åt." Öfverlåtelse-brefvet på Söstrups gård utställdes samma dag. Skeel nöjde sig med
Seefeldts skuldförbindelse för Skjernvad i hopp att dennes rika slägtingar framdeles skulle
infria den. Men då de derpå icke ville ingå, nödgades Seefeldt att i December 1614
till honom sälja denna gård med 585 tunnor korns årlig inkomst. Ordspråket: "De följes
ad som Söstrup och Skjernvad", hvilket ännu höres i Danmark, erinrar om Seefeldts
olyckliga spel. Han erhöll sedan sitt nådebröd på Skjernvad och afled ogift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
