Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rossared. Fjärås socken, Fjäre härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Jahn förbisedd, berättar, att ett svenskt riksråd brutit qvinnofrid och att konung Erik
sjelf sökt förmå den förorättade att låta försona sig genom penningar. Men då hon
ovilkorligen yrkade på sin äras upprättande medelst giftermål och riksrådet ej derpå ville
ingå, (Abraham Brodersson var nyligen omgift) aflämnade konungen hans dödsdom.
Jemnförer man härmed såväl hvad den s. k. Bremiske Presbyter yttrar, "att konungen lät
anklaga Abraham Brodersson för en jungfrus skuld och derföre lät halshugga honom", som
ock samtidas öfverensstämmande klandrande omdömen rörande hans sedlighet, torde af det
anförda vara till fullo bevisadt, att han rättvisligen afrättades för brott mot lands- och
qvinnofrid, af hvilka hvartdera för sig, såväl efter dansk som svensk lag, bestraffades med
döden. Konung Erik har sålunda genom denna dom endast utöfvat en fullt lagenlig och
rättvis handling mot nordens mäktigaste småtyrann.
Hvad åter rörer drottning Margaretas förhållande till herr Abraham, har han af henne
njutit stora bevis af kunglig gunst. Men han var också en af hennes äldsta och
tillgifnaste anhängare samt hade, särdeles i början af hennes regering, ofta försträckt henne
med betydliga lån. Samtida författare omnämna deremot ingenting, som berättigar till
den åsigt, att han till henne stått i ett förtroligare förhållande. Man skulle derföre vara
hågad antaga, att ett oriktigt ordaförstånd af rimkrönikans ord: "Drottning Margareta thet
saara käär", gifvit första anledningen till de för hennes heder så sårande beskyllningar.
Hvidtfelts nästan ordagranna, fastän orätta tolkning: "hand var Dronning Margrete saare
kier", Erik Olai och Olaus Petri: "mycket eller ganska kär" samt Messenii "öfvermåttan
eller mer än tillbörligen kär",[1] berättiga till den uttalade åsigten. Det är dock
egentligen Messenius (hvars hätskhet mot drottningen till och med ger sig luft i ordlekar med
hänseende till hennes dödssätt), som först framkastar ohemula beskyllningar i förut antydd
rigtning. Dalin kläder dem i tydliga ord, då han gör riddaren till drottningens älskare.
Senare kritiska historieskrifvare hafva tvekat att uttala en sådan tillvitelse, men en oriktig
uppfattning af drottningens och riddarens förhållande till hvarandra röjes dock, till och med
hos en af vår tids mest frejdade författare, då han säger: "att Margaretha sökte afvända hans
straff, stiftade gemensamma själamessor till sitt och hans minne och ej länge öfverlefde honom".
Vi hafva ingenstädes funnit bekräftadt, att drottningen sökt förhindra domen.
Hvidtfeldt säger väl, att afrättningen skedde emot hennes vilja, men samtida krönikeskrifvare
nämna intet derom. Skulle dock än så vara, bör man väl heller söka orsaken dertill uti
drottningens erkänsla mot en mångårig, trogen tjenare, än uti den 60-åriga qvinnans kärlek
till en lika åldrig, otrogen gunstling?[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
