Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wapnö. Wapnö socken, Halmstads härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Anna, som icke delat moderns tycke, lefde enka i 54 år och dog d. 13 April 1697
på Ingelstad samt begrofs hos sin man i socknens kyrka.
Hon hade d. 28 Mars 1661 sålt Wapnö och Allerups hufvudgårdar, Mickedals
ladugård samt underlydande gods till "riksrådet, fältmarskalken, krigsrådet, general-guvernören
öfver Skåne, Halland och Blekinge, lagmannen öfver Vester-Norrland, Jemtland och
Härjedalen, så ock öfversten till häst och fot, herr Gustaf Otto Stenbock, grefve till Bogesund,
friherre till Öresten och Kronobäck, herre till Torpa och Lena",, enligt salubref dat.
Köpenhamn. Denne mångbetitlade herre var son af riksrådet, friherre Gustaf Stenbock och
Margaretha Eriksdotter Brahe samt föddes d. 17 Sept. 1614 på det gamla stamgodset
Torpa i Westergötland. I sitt 17:de år blef han ryttare vid Småländska regementet,men
då detta icke blef utkommenderadt, begaf han sig som frivillig till arméen i Tyskland,
der han år 1633 af Banér anställdes som fänrik vid ett tyskt regemente, hvilket i slaget
vid Nördlingen blef alldeles upplöst.
Efter 12 års ärorika vapenbragder utnämndes han af Torstensson till general-major
af infanteriet, och förvärfvade sedermera under Carl X Gustafs tid, genom sina förtjenster,
alla de värdigheter, som i förenämnda köpebref uppräknas.
Man har såsom "en skugga bland hans hjelteminnens lysande dagrar" framhållit
svenska armé-afdelningens nederlag och tillfångatagande på Fyen d. 14 Nov, 1659. Han
var dock dertill icke vållande. Redan d. 31 Okt. hade holländska flottan, under amiral
Ruyters befäl, vid Kjerteminde landsatt de holländska hjelptrupperna och d. 2 Nov.
landsteg den öfriga delen af Danmarks allierade i Middelfart. Den 11:te Nov. stod den
förenade fiendtliga hären, dubbelt så stark som den svenska, i Odense. Om det än hade varit
en möjlighet att samla de svenska trupperna och att anfalla fienden på någon af
landstigningsplateerna, kan en sådan uraktlåtenhet icke föras Stenbock till last, som först
d. 5 Nov. öfver Langeland anlände till Fyens östliga kust, medförande en förstärkning, af
endast 900 man. I stället för att våga en batalj på öppna fältet intog han en position, der
han, med större sannolikhet om seger, kunde bjuda den öfverlägsna fienden spetsen. Detta
egde rum vid den udde, hvarå Nyborg är beläget. Men segern uteblef, öfver 2000
svenskar blefvo på valplatsen och de slagna drogo sig tillbaka inom Nyborgs murar. Följande
dagen uppfordrades den lilla fästningen, men med afslag. Elden, börjades, och då
holländska flottan ankommit utanför Nyborg och med sitt grofva artilleri understödde den
allierade arméens, måste den återstående delen af svenska hären, omkring 3000 till
antalet, gifva sig fången.
Svenske befälhafvaren, pfaltzgrefven Philip af Sultzbach, hade jemte Stenbock
skyddade af nattens mörker, lyckats öfverkomma till Korsör, der konungen uppehöll sig. Det
var då som Carl X i vredesmod utropade: "har fan tagit alla gettema så kunde han ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
