Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sannarp. Årstads socken och härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ett bref till hans enka. hvari en af hennes vänner tackar Gud, "som behagade genom
den långa sjukdonien leda salig Bror in pa den rätta omvändelsevägen".
Åtskilliga traditioner såväl om Lagercrantz’ mod och kroppsstyrka i knytnäfsstrider,
som ock om hans hårdhet mot sina underhafvande, fortlefva ännu. Vi återgifva följande,
mera nämnande sig sagan än sägnen. I N:o 13 Årstad bodde en landbonde, för sina
ovanliga kroppskrafter kallad "Starke-Per". Då han en gång på Sannarp skalle köpa
en tunna råg, lofvade "öfversten", som ville pröfva hans krafter, att han skulle få
den till skänks om han, utan att hvila under vägs, orkade att bära den hem. Starke-Per
ingick på förslaget och Lagercrantz lät sin betjent åtfölja honom för att tillse, att
vilkoren uppfylldes. Men då Per, med säcken på axeln, under hemvägen gjorde åtskilliga
små omvägar för att plocka bär i skogen, fann betjenten ej skäl att ända till Pers hem
utsträcka kontrollen. En annan gång sattes hans mod och krafter på ett svårare prof.
Det berättas att "öfversten", som blifvit uppbragt på Per, men icke vågade att såsom
vanligt sjelf verkställa husagan, öfverlemnat "castigationen" åt en ilsken ungtjur, som i
och för ändamålet blifvit lössläppt i en lada, dit deliqventen inlockades för att "förgöras".
Men Starke-Per, hvilken utöfvade slagtareyrket, var lyckligtvis ej obeväpnad. En
tjurfäktning uppstod, der han ofrivilligt öfvertog men segrande utförde matadorens rol. Han
klappade nu på den tillstängda porten, frågande "om de ville ha pölsa"? — Men när
porten öppnades, blef den eljest godmodige Per, vid åsynen af "öfversten" så vild, att
denne endast genom en hastig flykt lyckades ungå tjurens öde.
Lagercrantz gifte sig i April 1712 på Ösjö i Skåne med Anna Christ. Silfversköld, f. 1688,
dotter af professor Niclas Silfversköld och Juliana Gripenflykt. Af deras 4 barn öfverlefde
endast dottern Juliana föräldrarne, f. 1714 och gift 1743 med öfverste Carl Johan
Palmhjelm (f. 1688, † 1752), hvilken bebodde Hofgården i Rolfstorps socken. Lagercrantz’
enka innehade Sannarp till sin död 1759, hvarefter dottern, enkefru Juliana Palmhjelm,
deraf blef egare. Efter hennes död år 1764 tillföll egendomen hennes enda dotter Anna
Christina Palmhjelm, gift med sin mors kusin Fredrik Lagercrantz, en son af major Jakob
Lagercrantz och Brita v. Kothen. Han föddes 1732, blef 1743 kadett vid amiralitetet
samt 1747 fänrik vid grefve Fersens regemente i Frankrike, der han dock ej länge
qvarstannade, utan ingick 1749 såsom archlie-mästare vid amiralitetet och tog efter 20 års
tjenst afsked som kapten. Han utnämndes sedermera till riddare af svärdsorden,
öfverjägmästare och hofjägmästare. Barfod skrifver redan 1788 om honom, "att han var en
driftig uppodlare men olycklig hushållare, så att all den af öfverste Lagercrantz genom
partivändningar förvärfvade egendomen står på språng att blifva kreditorernas byte."
Spådomen sannades, ty 1794 måste han sälja gård och gods till general-major Horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
