Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sperlingsholm. Öfraby socken, Halmstads härad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dec. 1692 med stor ståt jordfästad i Riddarholmskyrkan och sedermera förflyttad till
Halmstads kyrka, der hans första hustru Ingeborg Lilljehöök (f. 1639, gift 1661, † 1675)
förut hvilade. Han gifte sig för andra gången år 1676 med Christina Horn, dotter af v.
presidenten Svante Horn af Åminne, som afled 1683. Följande året ingick han sitt
3:dje äktenskap med Märta Fleming f. 1663, en dotter af generalmajoren Herman Fleming.
Enligt morgongåfvobref af d. 11 Aug. 1684 kom hon i besittning af Sperlingsholm
med 25 hemman, och egde det under en tid af ej mindre än 47 år, samt afled 1747 i Januari
på Flemingsberg samt begrofs i Jacobs kyrka i Stockholm. Af Sperlings 16 barn lefde då
endast 2 döttrar i 3:dje giftet, men flere barnbarn af alla kullarne. Det uppstod en
arfstvist, hvilken slutade så, att fältmarskalken Staël v. Holstein (se Wapnö), gift med grefve
Sperlings dotter-dotter, genom arf och lösen blef egare af Sperlingsholm, hvilket han
1748 åter sålde till sin hustrus svåger, den "olycklige hjelten", generalen, sedermera
fältmarskalken, baron Carl Henric Wrangel. Han föddes 1681, en son af kapten
Reinhold Wrangel och Anna Margr. Zöge von Manteufel samt ingick tidigt i krigstjenst. Han
var 1701 löjtnant, deltog i slagen vid Narva, Riga, Clissow och Holofzin m. m., dels
såsom tjenstgörande vid lifgardet, dels vid skånska kavalleriet, der han befordrats till
öfverstelöjtnant samt blef år 1709 i slaget vid Pultava tillfångatagen. Vid öfvergången af
Weichseln 1704 stod Wrangel i spetsen för grenadierkompaniet, som jemte kung Carl
öfverfördes på den första flottbron. Den skildes i tvenne delar och konungen var dervid
nära att drunkna. Under det att konungen på den andra delen af flottbron fördes
med strömmen, kom Wrangel med 50 man i land och intog en höjd framför öfvergångsstället,
samt hade den lyckan att afvisa sachsarne, helst dessa icke hade lust utsätta
sig för elden från hans lätta fältstycken. Under fångenskapen gjorde han bekantskap med
Märta Helena Horn (se Wapnö), med hvilken han 1718 i Moskwa blef gift. Efter freden
blef han 1722 utnämnd till öfverste för Nylands dragoner och 1732 till general-major.
I det olyckliga kriget mot Ryssland 1741, hvilket han, såsom tillhörande mössornas
parti, ifrigt motarbetade, var han den förste och ende af generalerne, som gick offensift
till väga, då han vid Willmanstrand, enligt riksrådet Ulrik Scheffers uppgift, med 2,500
man vågade en öppen strid mot 16,000 man ryssar. Utgången är känd samt att Wrangel
förlorade en arm och för andra gången blef rysk fånge. Det är en uttalad och erkänd
sanning, såväl att Wrangel "mera handlat som en hetsig och behjertad soldat än som en
förståndig general", som ock att han "i detta krig var den ende anföraren, som åtminstone
ej skydde faran". — Ja, en rysk författare säger om träffningen vid Willmanstrand, "att
den var den enda i detta krig, der svenskarne visade mod".
Ej underligt att Wrangel vid återkomsten ur fångenskapen af folket och af skalderna
helsades som hjelte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
