Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sperlingsholm. Öfraby socken, Halmstads härad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Son af en fader, "njuggt utrustad af naturgåfvornas utdelare" och af en qvick, ja,
snillrik moder, "men alldeles eröfrad af tidens ande", — blef hans uppfostran icke ledd
med den kraft och allvar, som hans lidelsefulla skaplynne kräfde, helst ödet i rågadt
mått åt honom delat de afundade men farliga håfvorna — börd, rikedom och yttre
fägring.[1]
Må man jemväl ihågkomma, att han var född, om än i slutet af ett tidehvarf, då
"galanteriet" ännu hörde till "goda tonen", då börd och rikedom fingo gälla som
förtjenster, berättigande till företräden och då hederns missförstådda lagar icke ens tilläto en
imaginär förolämpning att blifva ostraffad. Hans lynne skildras derföre sannast af
författaren till "De Frånvarande": "I allt hvad han, med eller utan skäl, ansåg stöta sin
hederskänsla, var han ömtålig ända till löjlighet och obeveklig ända till ursinnighet".
Vi intaga blott en af de många anekdoter, som besanna detta omdöme. År 1800
besökte Henning Wrangel Wien och åhörde derstädes den beryktade frenologen Galls
föreläsningar. Denne beskref tapperhetsorganet. Wrangel, som vid eftersökandet icke fann
den ifrågavarande upphöjningen på sitt hufvud, utbrast: "Herr professorn har orätt!" "På
hvad grund?" frågade Gall. — "Grund? — Herre! jag har ej ett sådant organ, det är
nog till vederläggning", svarade Wrangel. Gall smålog och förklarade, att vetenskapen
icke kunde rubbas af ett så enskildt fall. "Herre!" utropade Wrangel, "tviflar ni på att
jag har tapperhetsorgan? Jag skall bevisa det! Vi skola mötas för denna bevisning hvarest
ni befaller." Gall anmälte händelsen för svenska ministern, grefve De la Gardie, som
afböjde bevisningen.
Det fanns dock en, som med sin blotta närvaro kunde hejda utbrottet af hans häftiga
lynne samt återföra honom till sig sjelf, och detta var hans milda och tålmodiga maka,
för hvilken han hyste en oföränderlig tillgifvenhet. Hon var äfven en till hjerta och
hufvud rikt begåfvad qvinna, och hennes musikaliska sinne och vackra sångröst bidrogo i
icke ringa mån att öka behaget af hennes personlighet. Under en af makarnas utländska
resor voro de inbjudna till en musikfest, som en dame af den högre societeten i Paris
och varm beundrare af Rossini för denne tillställt. Efter konsertens slut, der endast hans
kompositioner utfördes, blef Rossini föreställd för grefvinnan Wrangel, hvarvid värdinnan
omnämnde henne som sångerska. Rossini bad henne då sjunga en af sitt hemlands
folkvisor och hon valde "Neckens polska". Intagen af denna sköna tondikt begärde han ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
