Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dömmestorp. Hasslöfs socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vore ett commando för mig, så torde han vara af den godheten och låta mig vidtaga min
gamla tjenstgöring i Carlskrona. — "Alltför gerna, jag hade velat proponera er det – –
när vill ni resa?" — "Ja", svarte jag, "jag vet det, och jag vill resa ju förr dess häldre".
Det var också först efter detta förklarande, att han ville frånträda sitt befäl öfver
skärgårdsflottan, som Ehrensvärd fick emottaga svärds-ordens kraschan; — icke
storkorset, fastän utnämningen var — antedaterad.
I bref af d. 9 Sept. säger han: "I dag har K. M:t belönt oss för bataljen. Jag fick
crachan, men som hela verlden såg att vi blefvo slagne den dagen, och det var ej möjligt
att inbilla någon det vi hade vunnit, så gafs hos oss inga Stora Kors. Men hvarföre
Platen och Gust. Wachtmeister fingo Stora Korset för den hufvudstupa gjorda reträtten
från Högforss vet jag ej. — General Platen,[1] som blef dubbad i förrgårs, hade sagt åt
kungen i det samma, att han anser sig ovärdig sin belöning, om ej flottan får sina
belöningar. Yi fingo dem i går afton, och nu antedaterade af d. 27." —
Ehrensvärd afreste till sin post i Carlskrona. Han innehade den dock icke längre
än till d. 1 Febr. 1790, då han tog afsked och flyttade till Tosterup i Skåne, som egdes
af hans svärföräldrar.
Men efter Gustaf III:s död sökte förmyndare-regeringen att kring sig fästa de män,
hvilka förut ansetts tillhöra oppositionen. Reuterholm, "en vandrande riddare, som allt
sedan den olyckliga riksdagen 1789 nästan intet fädernesland haft",[2] satt nu vid svenska
statsrodret. Denne, Ehrensvärds ordensbroder i frimureriet, helsade och kallade honom
med — "!!! — !!! — !!! och Ossijas — Ossij — Ossijas" — samt tillskref honom:
"kom hufvudstupa (dock detta senare ordet icke à la lettre) till Stockholm, der man väntar
dig med största otålighet för att göra dig propositioner. — Den sorten man ämnar dig,
är så vacker och välplacerad, att det vore himmelsskriande synd, om en ur dina händer
ryckt ärofull seger icke på detta sätt skulle få blifva reparerad. Mera får jag ej säga
dig. Han (hertig Carl) vill sjelf hafva nöjet att annoncera dig din upphöjelse."
Denna lockande kallelse afslog Ehrensvärd, ej så den andra af 8 Sept., der
Reuterholm anslog de starkare vibrerande strängarne, — fosterlandskärlekens! Han utnämndes
d. 26 Sept. 1790 till general-amiral, hvarmed snart förenades chefsbefattningen för
militärkontoret och krigsskolan, ordförandeskapet i direktionen öfver amiralitets-, krigsmanna- och
inqvarterings-kassorna m, m. Men den jemna tillsyn och punktlighet, som erfordrades vid
behandling af de med förenämnde befattningar förenade mångartade och ofta småaktiga
ärenden, passade icke för Ehrensvärd, hvars "lynne var i allt mera skapadt för det hela
än för detaljer". Han beklädde också sina nya embeten endast under 2 års tid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
