- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
Följder

(1856) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Följder

Tyst! Hon vill tala, hon har något att säga, den döende unga kvinnan där på bädden. Hon synes kämpa med dödens skuggor för att ännu kasta några blickar, några ord i den värld, som hon går att lämna. De överjordiskt klara ögonen synas stundom blicka in i obekanta rymder, i det hon upprepar: "Hur underligt! Hur underligt! ..." Men ännu hålla henne skuggorna kvar.

"Ljus!... Ljus... mera ljus!... Det är ju min bröllopsdag! ... Jag skall ju vigas vid Arvid. Svep mig uti min bröllopsklänning.. Svep mig som brud ... Arvids brud ... sätt myrtenkronan på mitt huvud ... nej... nej i min hand. Arvid är ju borta, och jag är dödens brud. Min far har velat så. Han bannlyste Arvid... han var mycket hård... och därför ligger jag här... Jag hade kunnat leva som en lycklig maka. Arvid älskade mig så mycket och jag honom; vi kunde arbeta, vi hade haft nog med mitt mödernearv. Men min far... men sägen det ej åt honom... det skulle göra honom ont. Jag vill ej göra någon ont. Tyst, tyst med det förflutna! ... Vad har jag sagt? Ack! jag är så självisk... jag får icke glömma!... Stunden är ju kommen, då jag kan tala, ty jag skall ju dö!... Fader! fader!" Och med en våldsam ansträngning reste den döende upp sitt huvud och de överjordiskt klara ögonen stirrade sökande bland de personer, som i rummet omgåvo henne. Den, som hon ropar, nalkas -- stapplande. Ögonen förr så stränga och hårda äro nu skumma av tårar.

O, dödsängel blida! du gör den veka stark, den hårda vek. Alma tar sin faders hand och fäster på honom genomträngande blickar: "Min far!..."

"Här är jag. vad vill du mig, mitt barn?"

"Fader! Giv dina döttrar deras rätt -- ljus, frihet! Du gav dem livet; giv även det som allena ger livet värde. De skola då älska... de skola älska dig... som blott de fria kunna älska... tacka!... Jag går bort... Gud befriar mig, Hertha blir kvar!... Fader, giv henne friheten!... förstår du mig min far?! ..."

"Ja, och jag lovar göra, vad du begär!..."

"Tack!... jag kan då dö lugn. var rättvis mot Hertha, fader... hälsa Arvid; säg... ack, nej, förlåt -- jag vet ej rätt vad jag säger..."

"Försök att sova, mitt barn, kanske blir det ännu bättre med dig!..."

"Nej, nej, nu måste jag se på dem jag håller av! ..." Och Almas blick vände sig bort från fadern till systrarne, i det hon viskade: "Mina systrar! kyss mig!"

De gjorde det gråtande.

Almas blickar sökte nu Herthas, i det hon viskade: "Hertha! min älskade... min enda!..."

Hertha var där, lade sig sakta ned vid systerns sida, lindade sina armar omkring henne och tryckte sina läppar mot hennes. Så vilade de båda unga systrarna, som så länge åtföljts på den trånga, törnfulla vägen, nu innerligt slutna till varandra, såsom skulle de aldrig skiljas. Men det är för sista gången de vila så; det är för sista gången, som deras läppar här viska till varandra ord blott hörda av dem själva och av Gud.


Project Runeberg, Thu Dec 20 02:08:35 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertha/kap08.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free