- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
Nya upptåg och tillställningar

(1856) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Nya upptåg och tillställningar
Någonting nytt under solen

Fru Tupplander är i full paryr, fröken Krusbjörn i fullt bestyr och husets alla pigor i full fläng. Det skall bli stor déjeuner av chokolad och buljong, med tillhörande bakelser och pastejer för ett stort antal gäster, huru många vet man icke ännu, blott att det helt visst blir många. Den där fruntimmersföreningen nämligen, som föreslogs, men icke ville komma i gång före kostymbalen och eldsvådan, den hade efter den senare hastigt verkställt sig av inre och yttre nödvändighet. Av samma nödvändighet och med samma skyndsamhet hade även en förening av män under namn av Nödhjälpskommitté bildat sig till understöd för de brandskadade, och båda föreningarna skulle i dag sammanträda hos fru Tupplander för att träffa överenskommelse om några gemensamma åtgärder för de mest nödställda av de husvilla. Pastor Dahl skall föra ordet, Mimmi Svanberg tjänstgöra som sekreterare. Protokollsekreterare N. B. är även med, i avsikt att samla några memorabilier för boken, som han håller på att skriva mot fruntimmersföreningar.

Herrar och fruntimmer komma en hel mängd. Man pälsar av sig, man hälsar, man skakar händer. Man samlar sig i små grupper, fruntimmer för sig, män för sig; det är vanligt så här i norden. Man talar sakta var med sin nästa. Chokolad och småbröd bäres omkring; man dricker och doppar; man sätter bort sina koppar; man tar platser på stolar och soffor och -- nu blir det tyst, ty vår lilla pastor står på en upphöjning i fonden av den stora salongen, och skall hålla ett tal, och som vanligt vill man gärna höra, vad han har att säga. Men nu händer det honom, såsom det händer honom ibland, att hans hjärta blir varmt, att hans tankar få en oväntad vändning, att han med ett ord får en ingivelse, som kommer honom att säga något helt annat, än vad han vid sitt skrivbord förberett. Man ser tydligen att han blir rörd och upprymd och hans blickar lysa i det de liksom omfatta hela församlingen. Helt plötsligen utropar han:

"Nej, mitt herrskap! Det duger ej, att vi så här leka främmande för varandra, männen här, fruntimren där! Vad? Äro vi icke bröder och systrar, barn av samma fader och här förenade till samma ändamål i hans tjänst! Nej, vi skola ej avskilja oss i en männens förening och en fruntimmersförening, utan vi skola ha en syskonförening eller ett syskonförbund av män och fruntimmer, indelat i familjer av bröder och systrar, som i kärlek hjälpas åt i arbetet för husets bästa."

"När Gud skapade människan, så skapade han henne: man och kvinna, och gav dem åt varandra såsom hjälp i livet, såsom man sätter en hälft till en annan hälft, på det att därav må bli ett helt. och se! Det har han gjort för en och för alla människor, för den lilla och för den stora världen. Man och kvinna skola räcka varandra handen som syskon eller som makar icke blott i det enskilda hemmet utan även i det stora hemmet, som vi kalla samhället. Så var det i den första kristna församlingen "då män och kvinnor voro endräktiga tillsamman delande bröd och böner". Så bör det åter, och i rikare mått bliva när denna moderförsamling, som den helige ande rörde med sin gudomliga fläkt, har genomträngt alla folk och riken, och den kristliga familjen förnyar sina andliga förhållanden i varje sfär av människans liv, och alla därinom dela arbete (det är bröd) och böner. Då skall Edens lustgård åter öppna sina portar för Adams och Evas barn! ... Låt oss i dag, på vår fläck av jorden, och i vår lilla del av det stora arbetet, begynna verket, låt oss förena oss i innerligare mening än hittills, låt oss räcka varandra händerna till ett trofast syskonförbund; så skola vi här utföra skaparens avsikt, som anförtrodde icke åt mannen allena, icke åt kvinnan allena utan åt man och kvinna i förening att råda över jorden!"

"Det här blir då verkligen någonting nytt under solen!" sade leende Mimmi Svanberg till pastorn, under det hon hastigt antecknade de förnämsta punkterna av hans tal. "Måtte det blott gå igenom!"

Protokollsekr. N. B. upphöjde sin röst för att protestera emot förslaget, som han sade vara "onödigt och ledande blott till villervalla". Han slutade med att begära votering. Det slog honom nämligen med en slags panisk förskräckelse att han själv, såsom nu ledamot av nödhjälpskommittén, skulle -- ifall pastorns förslag gick igenom -- bli på sätt och vis en ledamot av fruntimmersföreningen, och hur skulle det då gå med honom och med boken, som han höll på att skriva?! ... Han ville nu med ett stort nej inlägga protest mot förslaget och hoppades att få många på sin sida.

Men han bedrog sig. Under de nyss timade skräckscenerna inom staden och deras följder hade män och fruntimmer så syskonlikt hjälpts åt i det gemensamma räddningsarbetet, att den närvarande församlingen, vars medlemmar till större delen deltagit däri, befann sig förträffligt stämt för antagande av förslaget, och då en av stadens mest aktade män, den ädle, gamle lagman Carlson, uppstod för att tacka talaren och förklarade, att han "i allo delade hans åsikter och antog hans förslag", då uppreste sig församlingen nästan mangrant och instämde med acklamation. Tre eller fyra "Nej" överröstades av "Ja" och "bra"-ropen. Protokollsekreterare N. B. lämnade rummet.

Sällskapet övergick genast, allt under dess själaherdes ledning, till organisation av den nya föreningen. Den bildade en huvudavdelning eller familj, som övertog ledningen av de ekonomiska angelägenheterna, samt åtskilliga familjer för särskilda delar av arbetet; var och en fritt lagstiftande för sig i sin del, ehuru i vissa frågor lydande huvudfamiljens ledning. Var familj hade en fader eller en moder, som valde själv de övriga medlemmarna i familjegruppen. Så blev doktor Hederman "fader" i familjen för hälsovården för de brandskadade. Bland sina barn och medhjälparinnor kallade han, skämtande och allvarligt på en gång, Ingeborg Uggla och Hertha Falk, som mer än villigt ställde sig under hans anförande.

Den barnlösa men dock så sant moderliga pastorskan Dahl kallades enhälligt till "moder" i familjen för vården om de fattiga brandskadades barn. Hon mottog uppdraget med glädjetårar i sina ögon, ty hon såg i andanom småbarnens asyl, hennes hjärtas barn, "småbarnsskolan" växa och utvidga sig under hennes vingars skugga.

Fru Tupplander syntes litet förbluffad och stött då hon nämndes som "mutter" för soppkokningsfamiljen, och tycktes finna uppdraget under sin värdighet och på allt vis mindre passande men hon ljusnade hastigt, då den älskvärda grevinnan B. skyndade att förklara sig vilja bli hennes suppleant samt förse den stora grytan med sopprötter, gryn och grönsaker från sin lantgård. Hennes man, greve B., förklarade då leende, att han icke kunde skilja sig vid sin hustru, utan skulle som hennes broder i soppkokningsfamiljen lämna två famnar ved och en oxe till familjegrytans bästa. Alla närvarande kommo småningom i det bästa lynne. Den kärleksfulla ande, som ingivit förslaget, meddelade sig till och upplivade alla hjärtan. Högmod och egenkärlek veko för en magiskt mild inflytelse; fruktan och misstroende till egna eller andras krafter veko även för ett styrkande och glättigt mod; många voro rörda, de visste ej rätt varför; man skämtade, men med tårar i ögonen; man sade saker, som läto satiriska, men udden i dem var vässad av kärlek; man kallade varann fader, moder, syster, broder, man skakade händer som familjemedlemmar. Mimmi Svanberg kallades till medlem i alla familjer och förklarades slutligen för en "fri medborgarinna", fri att efter behag deltaga med råd och dåd, var och hur hon behagade, i alla kretsar.

Man träffade avtal om nya möten dels familjevis, dels allmänliga och åtskildes. Så under skämt och allvar och under en allmän, ömsesidig välvilja slöt sig den lilla federativa föreningen, som skulle utöva ett så stort inflytande på flere av dess medlemmars öden, och som Mimmi Svanberg kallade "någonting nytt under solen".

Fru Tupplander visste icke rätt, vad hon skulle säga om hela "tillställningen", om den passade sig eller icke, hon såg på fröken Krusbjörn. Men då fröken Krusbjörn avtog peruken för att svalka sin entusiasm (fröken Krusbjörn var verkligen en entusiastisk natur) och förklarade att "hon aldrig sett maken" och att hon "ville koka soppa för den föreningen i all sin dar, ty det var att koka soppa för Gud fader själv och hans hushåll", så blev fru Tupplander tillfreds och sade, att det skulle inte felas fattigsoppa i staden, så länge som hon själv fanns där. och så gingo de förnöjda till sin del.


Project Runeberg, Thu Dec 20 02:08:35 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertha/kap12.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free