- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
Mötet vid graven

(1856) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Mötet vid graven

Det var en skuggrik kyrkogård, planterad med lummiga lönnar och lindar, den, till vilken Yngve begav sig, och där han redan upplevat så sköna timmar vid den älskades sida. Den var just en passande plats för ett högtidligt möte.

Brittsommardagens sol lyste ännu varm över träden, som även de lyste i guld och eldfärgade skiftningar. Men var det hemlig sympati som rörde naturens hjärta för ynglingahjärtats stumma oro -- visst är att det tycktes, som om det även väntat på någon. Hastiga vindstötar, som läto trädens grenar oroligt svänga och susa och jagade moln fram på den hittills alldeles klara himmelen, växlade med stunder av dödlik stillhet, då man hade kunnat höra de lättaste fjät, och då träd och blommor och vaggande gräs stodo stilla liksom lyssnande. Så reste sig åter vinden och träden brusade, såsom rörda av suckar, och löven föllo över graven; -- och vinden var varm som tropikernas vind, som kärlekens ljuvt bittra oro; åter blev det stilla, lugnt och allt tycktes bida.

Yngve stod vid Almas grav, med högt klappande hjärta väntande henne, som kunde giva honom liv eller död; så kändes det för det sjudande ynglingahjärtat, vars känsla, väntan och lidande hade uppdrivits till högsta punkt. Redan hade han väntat fem minuter över den utsatta tiden; "tänk om hon icke skulle komma!..."

Yngve lutade ryggen mot ett åldrigt träd, tillslöt sina av solen bländade ögon och stod lyssnande under en stund av dödlikt lugn, han visste att han skulle igenkänna ljudet av hennes steg. Då gick en varm fläkt över hans ansikte, träden brusade och något sade honom: hon är där!

Han uppslog ögonen och hon stod verkligen där framför honom, men så förändrad, så blek, så högtidligt allvarlig, som om hon nyss uppstått ur graven med jordelivets sista tunga dröm ännu i sin själ.

Ovillkorligt räckte han mot henne sina armar. Och hon -- den starka, stolta flickan måste hålla sig fast i bänken vid graven, ty hennes knän sviktade. Yngves avtärda ansikte vittnade om vad han lidit, men i dess rena drag, nu liksom förklarade av den glödande solens sken, stod intet medvetande om brottslighet. Båda betraktade varandra tyst. Han var den första att bryta tystnaden.

"Hertha!" sade han, "även du har lidit, jag ser det!"

"Ja", svarade hon, "och du" -- hon tänkte tillägga, "har vållat det", men hon kunde ej. Ju mer, ju djupare hennes blick forskade i Yngves anlete, dess starkare uppgick för henne en omutlig, en himmelsk övertygelse att Yngve ej kunde vara skyldig och hon utbrast -- "nej, nej, du är icke falsk; nej, du har ej handlat bedrägligt -- nej, din rena blick vet icke av någon sådan skuld. O, min Gud, måtte jag dö i detta ögonblick hellre än att bedraga mig! -- Yngve! du är ej, du kan ej vara -- Amalias älskare, fader åt hennes barn!..."

"Du har rätt, jag är det ej!" svarade Yngve lugnt...

"Jag tror dig, jag tror dig och tackar Gud!" utbrast Hertha åter med sammanslutna händer. "Men säg, varför nämnde hon -- Yngve Nordin?..."

"Emedan", svarade Yngve, "det är min yngsta broders namn likaväl som mitt. Alla tre bröder heta vi Yngve, men med tillsats av ett annat namn; den bror om vilken är fråga heter Alfred Yngve, jag heter Yngve Frey."

"O, jag förstår, förstår nu allt", återtog Hertha häftigt skakad. -- "det är då han, som är den skyldige, och du, du är Yngve Frey! -- Varför Yngve, varför har jag ej fått veta detta förr? Mycket lidande hade varit besparat!..."

"Varför visste jag icke förr än sedan några dagar, att Amalia var din nära släkting? Du har aldrig nämnt henne för mig, hon ej dig. Min broders förtroende erhöll jag först få veckor sedan och hade ingen rätt att yppa hans hemlighet förrän -- omständigheter sådana som de nu inträffade gör det mig till en plikt."

"O, Yngve, och jag har trott dig brottslig! Huru skall jag kunna förlåta mig själv?..."

"Hertha! -- giv mig rätt att utplåna detta minne; -- giv mig din hand, bliv min maka; vare härefter allt klart, allt samfällt emellan oss -- om endast detta har skilt oss åt!..."

"Icke endast; hör mig... nu eller aldrig måste allt sägas. Yngve, man har sagt mig, att du varit flyktig, att du älskat andra kvinnor innan du älskat mig. Svara mig: är det ingen kvinna som mera än jag har rättighet till din trohet, intet barn som har rätt att fordra ditt namn och ditt beskydd, såsom av dess fader?"

Och Herthas röst bävade ej, men hon var dödligt blek och hennes uttryck hade återtagit dess högtidliga, nästan stränga allvar.

Väl Yngve, att han ej, som hon väntat behövde nedslå sin blick, att han så frimodigt kunde möta hennes i det han sade:

"Räck mig din hand; min är fri och intet sådant ansvar vilar på mitt hjärta. Jag har älskat innan jag älskat dig, ja, men av ungdomens översvallande liv och icke av själens fullhet. Jag hade kunnat fela, falla, om icke min moder stått som en god ängel vid min sida. Då hon såg min böjelse att hänföras av stundens känslor, talade hon öppet med mig, visade mig hela faran av dessa hänförelser och lärde mig genom exempel ur det vardagliga livet känna eländet eller tyngden av dessa förbindelser, som sky dagens ljus och som pålägga plikter eller ansvar, vilka förebrående eller tryckande följa oss livet igenom. Hon lät mig känna det som ett skönt, ett ädelt mål att bevara mig värdig en ren kvinnas kärlek. Och huru tackar jag henne icke nu, sedan jag funnit dig!"

"Det är då verkligen så?" utbrast Hertha i stilla, hänryckt visshet, ty Yngves manliga och öppna förklaring hade skingrat varje skymt av tvivel i hennes själ; "du är då verkligen den yngling jag stundom drömt dig vara, min Yngve, Yngve Frey! -- och jag kan vara stolt att älska dig, att älskas av dig! -- o Yngve! Denna visshet är himmelskt skön. Må människorna eller skickelsen skilja oss åt..."

"Nej", avbröt häftigt Yngve, "det får ej ske! Vad Gud förenat skall ej människor åtskilja, och du är nu inför hans ansikte min. Bliv det även inför människorna, bliv nu min brud, inom kort min maka; giv mig rättighet att vaka över ..."

"Tyst, tyst, älskade!" avbröt Hertha, "låt oss icke nu tala om framtiden, icke nu! Låt oss vila i denna stund, den är hel, fullkomlig! -- Du är överretad, min Yngve, av många dagars oro, jag är trött av denna tids kamp och kval. Sätt dig vid min sida, låt mig hålla din hand. Vad du är vacker, Yngve, vad du är ädel och god; -- solen älskar dig, ler över dig; Guds ande omfamnar oss; träden klappa i händerna över oss, blommorna smeka dina fötter; ty du är Yngve Frey; -- ser du -- de springa ur graven, ur Almas hjärta, ty det har fått nytt liv av min sällhet. -- Vad livet är skönt, Yngve, min Yngve, vad det är stort och härligt att leva, att älska!"

Så talade Hertha i stilla men mäktig hänryckning, i det hon badade Yngve i blickar av en glans och eld, inför vilken solens glöd var svag. Det starka i uttrycket, som var Hertha egendomligt, och som gav hennes ansikte ett imponerande intresse, förklarade det nu till en skönhet av ingen vanlig art. Yngve kunde blott betrakta henne med glädjedruckna blickar, under det han uppsög hennes ord såsom ett livselixir. När de tystnade, så var det emedan de beseglades av en kyss

"Som livet varm, som döden trogen",

i det hjärta slog mot hjärta högt och starkt.

Det var icke veka själars glömska av allt utom stundens tjusning, icke passionens eldiga hänförelse, det var det klara medvetandet om ett evigt samband, en evig kärlek, som här förenade två älskande.

Men en darrning, såsom av ett elektriskt slag, genomflög nästan i detsamma Hertha, och luften dallrade omkring dem i samma stund rörd av en mäktig klang. Kyrkans klockor klämtade; en dödsringning begynte. Långsamt skred en liten skara svartklädda män in genom kyrkogårdens port fram mot en öppnad grav.

Nu stannade tåget. Ringningen upphörde, och prästens entoniga röst hördes allena en stund, jämte de oroligt susande träden, så kom de tre skoviarna mulls tunga fall på kistan i graven åtföljda av orden:

"Av jord är du kommen; -- till jord skall du åter varda. -- Vår frälsare Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta dagen.

Låtom oss bedja!"

Efter den övliga bönen yttrade prästen:

"Människan, av kvinna född, lever en liten tid full av oro; växer upp såsom ett blomster och faller av: flyr bort som en skugga och haver ingen varaktig stad."

Yngve tryckte Herthas hand innerligare till sitt bröst och viskade:

"Kärleken är starkare än döden!"

"Ja", svarade Hertha, "jag tror, jag känner det."

"Bliv min i liv och död!" återtog Yngve.

"Jag är det!" svarade Hertha, "men jag har ännu något att säga dig innan... vad denna sång är vacker, Yngve, hur den tyckes helga gravarnas sömn; endast för sorglig, glada sånger borde sjungas vid gravarna, Yngve, sånger som förbinda natten med dagen, tiden med evigheten, sånger om framtid och förhoppning; -- sånger om begynnelsen och om fullbordan!'... men du är blek, Yngve, och aftonen blir kylig; låt oss gå hem; -- stöd dig på min arm som förr, min Yngve!"

I detsamma begynte ringningen ånyo, och en av männen ur likprocessionen skilde sig från denna och kom hastigt emot dem. Det var den lilla pastorn, som orolig över de älskandes långa samtal vid graven, nu kom att uppsöka dem. De räckte honom sina händer, och deras strålande, sällhetsdruckna blickar sade honom, ännu mer än deras ord, att allt var klart, allt gott dem emellan.

"Nå så, Herren vare lovad!" sade pastorn, "men ni behöva icke därför sitta här hela natten, utan kom nu vackert hem med mig, eljest blir mor där hemma icke god på mig eller på er. Och gästerna där hemma skola undra och fråga -- kom barn, följen med mig!"

Yngve och Hertha följde deras vän, under det processionen stilla begynte sitt återtåg och dödsringningen fortfor ännu en god stund.

"Vem jordades i afton?" frågade Yngve.

"En ung man, sådan som du -- och nyss bliven brudgum!" svarade pastorn dystert. Tysta gingo alla tre tillbaka till prästgården.


Project Runeberg, Thu Dec 20 02:08:36 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertha/kap21.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free