- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
En stund

(1856) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

En stund

I våra nordiska folkvisor förekommer vanligen, emellan begynnelsens och slutets molltoner, en mellansats av få takter, i vilken de ljuvaste durtoner smeka örat, röra känslan; i vilken själen tyckes kasta en ljus, löftesrik blick in i en framtid av vår och kärlek. Den afton då Yngve, efter direktörens anvisning, infann sig på Kullen för att samtala med honom, liknade en sådan durmelodi i de älskandes liv.

Direktören, som tycktes ha fattat sitt beslut med avseende på Yngve, mottog honom med hövlighet och utan frånstötande köld, lät honom uttala sig och svarade därefter, att han önskade lära känna honom närmare, och önskade honom en mera betryggad ställning i samhället samt vissare utsikter till självständig bärgning, innan han kunde ge sitt samtycke till hans förbindelse med Hertha. Hertha ägde väl någon förmögenhet efter sin moder, men icke så betydlig, som man i allmänhet trodde, och icke nog för att ensamt försörja en familj. Det var direktörens plikt, som far och förmyndare att vaka för hennes framtid. Framtiden allena kunde bestämma utgången av Yngves önskningar i avseende på Hertha, men -- han kunde ju ha sin talan öppen, och emellertid skulle han vara välkommen i Herthas fädernehem.

Allt detta var billigt och var mer än Yngve, efter föregående aftonens uppträde, väntat sig. Han tackade därför hjärtligt Herthas fader, yttrade sitt hopp att efter icke lång tid kunna tillfredsställa hans billiga fordringar och att kunna tillbjuda Hertha en levnadsställning tryggad för ekonomiska bekymmer. Yngve förstod därjämte att väcka direktörens intresse för de företag, i vilka han själv var intresserad och hans bana hade sin framtid. Han gjorde överhuvud ett så behagligt intryck på direktören, att denne bjöd honom att stanna kvar till kvällsvarden.

En sådan händelse, nämligen att en ung man blivit i huset kvarbjuden till kvällen, hade icke hänt där på många år; icke sedan den tid, då Almas älskare umgicks där.

Matsalen på Kullen visade denna afton en ovanligt trevlig scen. Den höga furubrasan, som knastrade och flammade muntert i spisen, kastade glada dagrar over husfadern, som i fonden av rummet satt rökande sin pipa och samtalande med Yngve om väg- och vattenbyggnadsanläggningar i Sverge och i andra länder; lyste upp lilla moster Nella, som satt vid elden ivrigt nystande på sin härva, småmuttrande för sig själv med ett ovanligt förnöjsamt utseende, lyste över aftonmåltidens bord, som dukades och pryddes med blommor av Märtha och Maria, och slutligen över Hertha, som kom och gick, under det hon stilla skötte sitt husmoderliga värv. Hon förekom Yngve därunder så ädel och skön, att han stundom fick starka distraktioner och alldeles glömde att svara på direktörens frågor om järnvägarna eller ock svarade uppåt väggarna. På en fråga om ett visst järnvägsbolag svarade Yngve drömmande: "En verklig Iduna!" och på en annan om en viss järnvägs sträckning svarade han eldigt: "In i evigheten!..."

Direktören såg på honom förvånad, men då han märkte riktningen av hans ögon smålog han, blåste rök ur tobakspipan och syntes icke förtörnad. Man hade nästan aldrig sett direktören så human och vänlig med någon. Huru lycklig denna syn gjorde Hertha, och de ljuva framtidsförhoppningar, som den väckte i hennes och i Yngves hjärta är icke svårt att föreställa sig.

Aftonmåltiden blev under dessa förhållanden en av de gladaste, som ännu hade tillbragts i detta hem. Efter den talade direktören med Yngve om hans moder och gjorde nu med avseende på henne det tillbud av en plats i hans hus, som Hertha förberett honom på. Yngve förstod, att direktören ansåg denna sak som en för huset förmånlig affär, och prisade tyst Herthas klokhet. Innan de åtskildes, förde Hertha sin vän i det rum, som hon inrett och ordnat för hans moder.

"Se, Yngve", sade hon, "där skall ditt bokskåp stå, och här, i denna länstol, skall din mor sitta, och jag här bredvid henne, då vi tillsammans läsa dina böcker och dina brev. Här vid detta skrivbord skall din mor och -- även jag, ibland, -- skriva till dig."

Hertha ville hos Yngve, i skilsmässans stund kvarlämna intrycket av hennes nära förbindelse med hans mor och av dennas liv i hennes hem, hon ville att han i minnet skulle se dem tillsammans.

Yngve var på en gäng så rörd och så lycklig av alla dessa intryck, att, då han tog avsked av Herthas systrar, tryckte han dem till sitt bröst med en innerlighet, som på en gång förvånade och rörde dem, kysste sedan moster Nellas hand och därefter hennes kind, vilket lät henne i häpenheten rycka av garnhärvans tråd. Yngve hade velat sluta direktören och hela huset i sin famn, men den förres kalla, ehuru hövliga min avkylde honom. Likväl, när Yngve med uttrycket av sonlig vördnad och tacksamhet i sitt öppna, vackra ansikte ännu en gång skakade till avsked hans hand, följde direktören honom till dörren och sade med ohycklad vänlighet: "Jag önskar er all lycka, och välkommen åter. Ni är mycket ung ännu, och då patriarken Jakob kunde vänta i sju år på sin älskade, så bör det icke förefalla er långt att vänta ett år eller par på den ni har kär. Tiden går fort."

Denna afton kysste Hertha sin faders hand såsom hon icke kysst den sedan den tid, då hon var barn och såg upp till honom i blind lydnad och kärlek.


Project Runeberg, Thu Dec 20 02:08:37 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertha/kap25.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free