- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
Bröllop i Kungsköping

(1856) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Bröllop i Kungsköping
Vad kungsköpingsborna sade

Doktor Hederman drev så på med lysning och bröllop, att han en månad efter denna afton fick föra sin egen Ingeborg som fru i sitt hus, och han gav Ingeborgs moder vid detta tillfälle så vackra skänker, att hon nästan glömde bort att sucka över att hennes måg icke var adelsman. Han gjorde henne likväl på själva bröllopsdagen ett spratt, som hon aldrig glömme, och aldrig rätt förlät honom. Ty i stället att följa de i Sverge vanliga, och i vårt tycke föga passande, men i fru Ugglas familj alltid brukliga formaliteterna vid bröllop, och just vid den tid, då bruden på ett mystiskt sätt skulle försvinna ur det lilla sällskapet, och fru Uggla givit Ingeborg hemlighetsfulla vinkar därom, fick doktorn den ansatsen att spela rollen av "en dromedarius", lyftade sin brud upp på sin axel och bar henne framför allas ögon bort. Ingeborgs tröstande, glättiga ord till sin mor: "Vi komma snart igen, mamma!" tröstade henne mycket litet, då hon såg Ingeborg sättas i en täckvagn, insvepas i en kappa av doktorn, som själv steg upp i vagnen, vilken hastigt rullade av med dem -- varthän visste ingen!

Fru Uggla skulle ha grämt sig förskräckligt över denna slags enlevering, om icke Mimmi Svanberg som var med på bröllopet och med om komplotten tröstat henne därmed, att detta sätt var modernt och brukades allmänt i England och Amerika, och skulle visst snart bli brukligt här. Mimmi Svanberg skrattade så hjärtligt åt hela upptåget och talade om Plutos och Proserpinas historia, så att fru Uggla verkligen begynte tro att saken icke var så farlig, drog även litet på munnen åt Mimmis skämt och lovade henne att hålla god min vid allt vad folket i Kungsköping skulle säga om saken.

Kungsköpingsborna voro alls icke nöjda med det bröllopet, som gick för sig så i stillhet och tysthet, så att man knappt visste därom, förrän det var fullbordat och doktorn bortrest med sin fru. Och då de nygifta efter några veckors förlopp återkommo till staden, men i stället att göra visiter eller någon större bjudning, som kungsköpingsborna hade bespetsat sig på, fortforo att leva helt tyst och stilla och sysselsätta sig med stadens fattiga och sjuka mycket mer än med dess välmående folk, då begynte kungsköpingsborna att knota och säga varjehanda om "snålhet" och "brist på levnadsvett", och man sade, att doktorn var en tyrann mot sin hustru, att hon nog skulle vilja se folk, bara hon vågade det, och det kan omöjligt sägas vad underliga rykten kungsköpingsborna med deras korsar, fru Tupplander i spetsen, skulle ha satt i omlopp om det nya äkta paret, som "icke bar sig åt som annat folk", om icke de råkat glömma bort det för ett annat bröllop, som mera svarade mot Kungsköpings heder och dess invånares anseende. Det var Adelgunda Jönssons bröllop med löjtnant Krongranat. Fru Jönsson, som nu fick full rätt att kalla sin dotter "min lilla hennes nåd" sparade intet för att göra bröllopet värdigt hennes dotters nya rang och hennes egen familjs anseende.

Länge före och länge efter bröllopet talade kungsköpingsborna med beundran om den rikedom och den solida lyx, som utvecklades vid detta tillfälle. Man hade aldrig förr i Kungsköping sett så många bord, så rikt rågade med silver och många rätter, så feta kalv- och gåsstekar. Och sällan hade man bland bröllopsgäster sett ett större antal feta, frodiga och till allt utseende välmående och välbehållna personer. Festens drottning, fru Jönsson, sken som en sol av värme och glädje; och Adelgunda i sin präktiga sidenklänning med spetsar var så vit och fet och förnöjlig, som någonsin hennes ömma moder kunde önska det, och beundrades storligen av allt folket, som strömmade till från när och fjärran, för att "se bruden".

Bröllopskalaset räckte i fem timmar, skålar druckos och verser upplästes, diktade av en av Kungköpings skalder, "mycket vackra", sades det, men av vilka vi blott hört anföras dessa två rader:

"Han är så öm, hon är så mogen
och båda hylla kärleken."

Länge efter bröllopet hade alla kaffejuntor i staden intet annat samtalsämne än den nya "hennes nådens" alla nya klänningar, möbler, nipper o.s.v. ävensom bröllopets anrättningar och anordningar uppkokades av stadens tungor och serverades åter upp med variationer och anmärkningar. Sällan har ett bröllop gjort mera väsen av sig. Fru Tupplander allena ristade sitt huvud däröver och sade, att "för mycket var för mycket" och att det icke passade sig att göra så mycket väsen av ett bröllop, där bruden, "den där nya hennes nåd", var "au fond" bara en hökardotter.

Men sedan det uttrycket blev bekant i den Jönssonska släkten, fick fru Tupplander aldrig mer, som förr, en fet gås till Mårtensdagen av fru Jönsson.

Kungsköpingsborna fingo snart även flera brudar och bröllop att tala om, och en och annan i staden begynte misstänka, att den där stora eldsvådan, som tänt eld på husen i staden, även tänt eld på ungdomens hjärtan, ty man hade ej i mannaminne haft så många bröllop i Kungsköping, som under åren som följde på den stora branden.

Mången även, utom fru Tupplander, tillskrev syskonförbundet och den bekantskap emellan unga personer, som dess familjekomitur och samfällda arbeten föranledde, en betydlig del i knytandet av dessa äkta förbund. Och törhända att man däruti icke hade så orätt.

I vårt vanliga sällskapsliv träffas unga personer av olika kön vanligen endast inom sällskapskretsarna eller på balerna, där de blott kunna se och lära känna det ytligaste av varandra, vilket hos många människor icke är vad de äga bäst. Flärdens marknader är deras förnämsta mötesplats. Vad under då att de så sällan närma sig varandra på hjärtligt och allvarligt sätt? vad under, att äktenskapen bli, i synnerhet inom de bildade klasserna, allt färre och färre i förhållande till de många, som skulle kunna och även, kanske, skulle vilja gifta sig? När en vintersäsong i Stockholm är över, hör man talas om två eller högst tre giftermål som resultatet därav, då likväl många hundra unga personer under denna tid fladdrat om med varandra på baler och andra sällskapsnöjen.

Vore umgängeslivets förhållanden mera ädelt naturliga och enkla, kunde unga män och kvinnor se varandra, lära känna varandra i deras arbete på verkstäderna, inom akademierna eller i de kristliga föreningar, där de ge varandra handen till nyttiga och goda samfundsverk, då skulle de även kunna närma sig varandra i intresse för gemensamma, värdiga föremål, i ädel tävlan, i vänlig handräckning; de skulle då lära känna varandra ej blott till den yttre utan framför allt till den inre människan, till hjärta, vilja och förmåga, och helt visst skulle flere och lyckligare äktenskap knytas därav, än som är fallet i närvarande förhållanden; och de halva eller oäkta förbindelser, som nu befolka världen med ett så sorgligt stigande antal rättslösa (s.k. oäkta) barn, säkert betydligt avtaga. Den äkta kärleken skulle få fritt spel emot den oäkta. Nu gynnas den senare allena genom vårt artificiella samhälls- och sällskapsliv.

Vi veta ej, om folket i Kungsköping tänkte så, men vi veta att doktor Hederman och hans fru samt den kloka Mimmi Svanberg icke skulle ha motsagt dessa tankar, grundade på många iakttagelser bakom -- kulisserna, av en deltagare i världslivets scener.

Men vi återvända nu till vårt Kungsköping för att omtala en händelse, som tilldrog sig där under tiden av Yngves första vistande i fäderneslandet, emellan hans tvenne utrikes resor.

Den torde bäst kunna framställas genom --


Project Runeberg, Thu Dec 20 02:08:37 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertha/kap28.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free