- Project Runeberg -  Hertha eller en själs historia /
Ännu ett bröllop

(1856) [MARC] [MARC] Author: Fredrika Bremer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Ännu ett bröllop

Tyst som en kärlekens viskning om förgätenhet av forna felsteg var det bröllop, som förenade Amalia Hård med Yngves broder.

Men efter vigseln stod en moder lutande med glädjetårar över ett slumrande barn och viskade: "Mitt barn, mitt barn, sov nu roligt, sov sött, ingen skall härefter kalla dig oäkta. Gud har förlåtit din moder!..."

"Och din fader!" sade sakta en manlig röst, i det Yngves broder lade sin hand på gossens huvud.

När Amalia uppreste sig trycktes hon i Herthas systerliga famn. Sedan förde Amalias make henne fram till Yngve, i det han sade: "Låt oss båda tacka honom, som lärde mig mina plikter mot dig och vårt barn och som gjort mig det möjligt att framdeles uppfylla dem."

Yngves broder var även han en skön yngling, men med ett mera vekt tycke än den äldre, manligare brodern.

"Låt oss nu äta och dricka på saken!" sade muntert den lilla pastorn, "ty det är intet svenskt bröllop det, på vilket man icke får äta och dricka; och det går inte an att expediera giftermålen i vårt land såsom de där tokingarna engelsmän och amerikaner göra det, bara en vigsel och så rutsch i vagnen att fara till världens ända!... Nej, låt oss bli vid att följa våra förfäders och gamla Homeros' plägseder; de hedersgubbarna glömde aldrig att vid alla passande tillfällen äta och dricka, och därför följen mig nu till bröllopskalaset." Och härmed gick pastorn förut utför trappan och förde det lilla sällskapet in i skolsalen, som de funno sandad och granrisströdd, samt i mitten ett uppdukat bord vid vilket Mimmi Svanberg och pastorskan ivrigt sysslade.

Detta var en överraskning för Amalia och Hertha. Men det behöver icke sägas huru trevlig den lilla måltiden blev, kryddad som den var av välvilja och hjärtlighet.

På eftermiddagen samma dag avreste Yngve med sin unga broder för att återkomma när helst en vink av Hertha gav honom hopp om en gynnsam vändning för deras framtida förhållanden.

Folket i Kungsköping -- som i vår historia motsvarar kören i det grekiska skådespelet -- giorde många uppbyggliga och moraliska reflexioner över det giftermål, vilket på det hela godkändes såsom alldeles i sin ordning, ehuru fru Uggla och många goda själar runkade huvudet över dess framtida utsikter. Amalia steg emellertid betydligt i anseende och gunst i staden, och fru Tupplanders fiendskap strandade mot hennes goda förhållande och hennes vänners trofasta stöd.

Vad våra övriga vänner och bekanta i Kungsköping beträffar under de sju åren, så ha vi det att nämna, att Mimmi Svanberg fortfor att vara allas råd och hjälp i staden, varför hon av åtskilliga sina vänner titulerades "Stadsrådinnan". Vi se henne jämt på färd, jämt i verksamhet, än med myrtenkronan för en brud, än som biträde vid en begravning, än görande en insamling för en krympling, som behövde en brunnskur, än med ett litet knyte kaffe och socker och fint bröd under kappan vandrande i skymningen att skaffa litet glädje i ett fattigt hem, eller på en stor bal under skämt och allvar lockande folk att tjäna varandra utan att de märka det. Alltid glad, alltid god, spinnande en mängd barmhärtighetens trådar utan att någonsin trassla in dem, syntes hon vara till för att på ett nytt, glatt sätt tjäna alla och att visa, huru lycklig man kan vara därvid.

Mången undrade på huru Mimmi Svanberg med blott ringa egna tillgångar kunde ha tillfälle att göra så mycket för andra.

"Mina tillgångar äro människohjärtan", svarade hon en gång på ett sådant yttrande, "och vår Herres hjälp. Aldrig ännu har jag misströstat om något gott."

Och efter allt torde dessa tillgångar vara våra säkraste fonder. Men man måste förstå att göra insatser i dem.

Eva Duva blommade som en ros på prästgården, omfattad med outsäglig kärlek av sina fosterföräldrar, delande dagen emellan de friska hemsysslorna under pastorskans ledning och det moderliga värv, som hon önskat sig, "ty", skrev hon till en av sina vänner, "när aftonen kommer och jag går in i mitt trevliga rum för att vila efter dagens göromål, då komma ett par små armar och lägga sig omkring min hals och en liten rosenmun viskar vid min kind smekande ljuva namn, och jag känner mig moder! Jag har aldrig varit så lycklig, i synnerhet sedan jag nu har Maria här med mig."

Den goda, verksamma pastorskan har verkligen ernått den lyckan att ha två döttrar i huset, och "det är alltid något", säger hon lycklig däråt men ändå längtande att få flera. Hon strävar alltjämt att få en större lokal för småbarnsskolan, men möter alltjämt härvid en mängd svårigheter, vilket är så mycket mer att beklaga, som småbarnens antal i skolan alltjämt tilltager, sedan "mor Amalia" förestår den, och den lilla sångerskan Mina med den klara rösten och de klara, fromma ögonen lärer barnen sjunga "så roliga visor".

Staden bygges emellertid upp och syskonföreningen utbreder sig och blomstrar därinom, knytande vänliga förhållanden emellan de förmögna och de fattiga, knytande här och där bland dess medlemmar ett äkta förbund eller ock vänskapsförbund, som även de kunna tillfredsställa varma hjärtans behov. Ett sådant knöts emellan grevinnan B. och Mimmi Svanberg, som förskönade bådas liv och fortfor även då den senare blev gift, men härom framdeles!

Professor Methodius hade icke ännu fått sitt system att rätt "ta skruv", och han hade sju gånger låtit omtrycka första arket till sitt stora verk.

Protokollsekreteraren N. B. hade icke ännu fått sin bok emot fruntimmersföreningar färdig. Ryktet började gå att han var på väg att inträda i en enskiid fruntimmersförening, att han ämnade -- gifta sig.

Men vill du se vid slutet av våra sju år ett verkligen lyckligt äkta par, så se i deras hem doktor Hederman och hans Ingeborg. Hon alltid flitig, huslig, lika mycket om med grovt eller fint -- han med en son och en dotter lekande på sina knän, blickande med en kärlek som gränsar till vördnad på sin ädla maka, vars "kamel" han allt emellanåt gör sig en heder av att vara, helst sedan Ingeborg blivit klen till krafter och ej orkar gå mycket. "Men vad gör det?" säger hon, "jag är ju så lycklig ändå!" Hon är sin mans hjälp ej blott i hemmet utan även i hans medborgerliga liv i tillsyn om de fattigas barn och hans goda anstalter för dem.

Fru Uggla, som ej längre kan sucka över de sju mamsellerna Duva och deras framtid, alldenstund att tre av dem blivit gifta, två upptagna på prästgården och föräldrarna nu ha blott två kvar i hemmet, dem de icke vilja mista för något pris, fru Uggla, som ser sin dotter lycklig och i de bästa villkor, nästan dyrkad av den bästa man, som blott har det felet att ha "besynnerliga upptåg och tillställningar" för sig ibland, fru Uggla vet icke rätt vad hon för det närvarande skulle sucka över. Hon begynner därför att gruva sig över alla de barn, som Ingeborg troligen skall få och över deras framtid, i synnerhet om de äro flickor.

Att kungsköpingsborna hade mycket att säga över Herthas uppfostringsanstalt och i synnerhet över aftonsamtalen, ha vi redan nämnt. Dessa fingo emellertid allt mera anseende i staden, och man kom allmänt överens om, att vardagsskolan var förträfflig och att samtalsövningarna kunde vara mycket nyttiga för övning i främmande språk.

Och nu vilja vi återvända till --


Project Runeberg, Thu Dec 20 02:08:37 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hertha/kap30.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free