Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 5
Kvinnan och äktenskapet.
I
det nu av lagberedningen tramlagda
förslag till revision av de kapitel i
giftermålsbalken, som avse bestämmelser
om äktenskaps ingående och upplösning,
konstatera vi med tillfredsställelse att en
ny tids anda gjort sig gällande i avseen-
de på kvinnans ställning.
I vår gällande lag av år 1734 höres
ännu klarligen genljudet av bestämmelser-
na från den tid, då hustrun var ”bästa
ting som bonde i bo sitt hade” och då
kvinnan som ett slags handelsvara genom
äktenskapet övergick från sin fädernesläkts
ägo till sin mans; ”vill man hjonalag
bygga, då skall han mö av hennes gifto-
man begära”, heter det i lagens första pa-
graf. Detta genljud har i förslaget så
gott som förstummats. Det är ej längre
mannen som tager sig en hustru,, efter
förhandling med hennes släkt, det är två
jämställda människor som efter eget be-
prövande fatta sitt beslut; ”trolovning är
sluten, då man och kvinna överenskom-
mit att ingå äktenskap med varandra”, så
lyder helt kort och gott motsvarande pa-
ragraf i förslaget.
Då inom något område nödvändiga
och önskvärda förändringar vidtagas, var-
igenom mycket vinnes, händer det lätt att
samtidigt även åtskilligt förloras. Så även
här. Det är ej utan saknad man ser ur
lagen försvinna det som kallats ”ofull-
komnat äktenskap” och som har sina röt-
ter i uråldrig germansk lag. Beredningen
har otvivelaktigt rätt däri, att ingen bör
mot sin vilja förklaras’ vara en annans
make, och dithörande paragrafer lära på
senare tider ytterst sällan vunnit tillämp-
ning, men den ideella upprättelse en kvin-
na, som med sin trolovade fått ett barn,
erhåller genom att förklaras vara äkta
hustru till den, som är hennes barns far,
kan för den,, som känner fint och varmt,
icke ersättas genom ”skäligt skadestånd”
av ekonomisk art, som förslaget sätter i
stället. Ett sådant skadestånd blir dess-
utom, så länge ej i lagen införts skärpta
bestämmelser om uttagande av ådömd un-
derhållsplikt, oftast svårt att utfå och så-
ledes rätt illusoriskt. Härtill kommer, att
mannen ej är pliktig att betala något alls,
om barnet blivit till innan han fyllt 21
år, ty ”denna plikt måste göras beroende
av att han nått viss mognad, och det har
ansetts riktigast att i sådant hänseende
stadga en gräns, som sammanfaller med
myndighets- och äktenskapsåldern”, säges
det i motiveringen.
Denna bestämmelse är egendomlig och
mycket otillfredsställande.
Vid 18 år upphör — för både gossar
och flickor — minderårigheten i förvärvs-
hänseende, och efter fyllda 18 år äro alla
svenska medborgare underkastade lagens
strängaste bestämmelser i avseende på
straff för brott; således bör väl en yngling
vid den åldern varken anses oförmögen
att bedöma sitt handlingssätt emot en
kvinna, ej heller fritagas från allt ansvar
därför, då han rättsligt kan göras ansvarig
för andra sina handlingar och även eko-
nomiskt bör kunna svara för dem, ehuru
han ej är myndig. Inom den kroppsar-
betande klassen, där de unga barnafäder-
na egentligen förekomma — på grund av
sorgliga bostadsförhållanden —, finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
