Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 HERTHA
den ekonomiska kraften att bära ansvars-
bördan i lika, ja, kanske stundom i högre
grad, hos 18-åringen som hos den myn-
dige, ty med myndighetsåldern följer mi-
litärtjänstgöringen, vilken under flere må-
nader hindrar arbetsförtjänst; på den skylies
åtminstone nu ofta, att ådömt och förfal-
let uppfostringsbidrag ej betalas.
Härtill kommer, att dispens kan av ko-
nungen beviljas för äktenskaps ingående
före myndighetsåldern; således kan man
väl ej utgå från att mogenhet dessför-
innan saknas.
Vid förslaget att höja den lagliga äk-
tenskapsåldern för kvinna från 17 till 18
år — vilket av många skäl synes lyckligt
och rätt — säges i motiveringen: ”Man
torde kunna hysa förhoppning, att lagens
nya bud om den ålder, nedom vilken
äktenskap ej är tillåtet (— utan dispens—),
efter hand skall verka därhän att i folk-
medvetandet en fri könsförbindelse före
uppnåendet av den sålunda fastställda ål-
dersgränsen kommer att gälla såsom i
särskild grad fördömlig”. Men kan det
tros, att denna uppfattning skall främjas
genom att lämna dylik ”fördömlig” hand-
ling alldeles opåtalad och strafflös, där-
för att förövaren ej uppnått myndighets-
åldern? Nästan undantagslöst är nämligen,
vid de fall som här avses, den kvinnliga
kontrahenten yngre än den manliga. Det
synes vara stor fara för att, om detta blir
lag, den sedliga förvildningen, förfärande
stor allaredan även bland de riktigt unga,
skall hejdlöst utveckla sig, då den svaga
ansvarskänslan hos de unga barnafäderna
i stället för att stärkas skall, med stöd av
lagen, tillåtas alldeles försvinna.
Lagberedningens uppgift har varit myc-
ket svår, och den har icke blivit lättare
därigenom, att den yttersta omsorg skulle
nedläggas på att bringa det svenska lag-
förslaget i överensstämmelse med de danska
och norska. Att en sådan överensstäm-
melse är av vikt för de nordiska länderna
med sina täta mellanfolkliga förbindelser
är klart; tydligt är ock, att jämkningar
måste från alla sidor göras för målets
vinnande. Det kännes emellertid påkos-
tande, då en så oegentlig bestämmelse
som den nyss nämnda inkommit i för-
slaget på grund av en sådan jämkning,
vilket utan tvivel är händelsen.
Omyndig såväl man som kvinna skall
ha föräldrars eller förmyndares tillstånd
att ingå äktenskap. Moderns samtycke är
lika nödvändigt som faderns; nu gällande
lag talar om modern endast som rådgi-
vande. Avlägsnare familjemedlemmar hava
intet i saken att säga, då på grund av
den nya tidens uppfattning äktenskapet
upphört att vara en släktens angelägenhet.
Den oegentligheten försvinner, att vid
lysning ett kungörande anses behövligt
endast i den församling bruden tillhör.
Själva lysningen skall fortfarande ske i
hennes hemförsamlings kyrka, men innan
dess skall för brudgummen ett äktenskaps-
bevis uttagas från hans församling och ett
tillkännagivande om att sådant bevis ut-
färdats ske i hans kyrka.
I gällande lag finnes en del äktenskaps-
hinder upptagna, som i förslaget bortfal-
lit. Däremot ha vissa sjukdomar införts
såsom utgörande sådant hinder, varifrån
dock under särskilda förhållanden konung-
en kan bevilja dispens. Den enda sjuk-
dom, som enligt nu gällande praxis ut-
gör äktenskapshinder, är ”den rätta fallan-
desoten” — d. v. s. den som beror hu-
vudsakligen av inre orsaker —, ty sinnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
