Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 25
Sveriges uppgift
i
veriges Majestät och Guds kyrka,
som därpå beror, äro väl värda, att
man för dem farligheter, ja själva döden
lider.” Så har en gång Gustav Adolf ut-
tryckt sigy och man kan väl säga, att han
i de orden sammanfattat både sin egen
och sitt folks egentliga uppgift i historien,
nämligen att skydda germansk folkfrihet
och protestantisk trosfrihet. I båda dessa
avseenden företer Sveriges historia en stark
likhet med Englands — skillnaden ligger
endast däri, att det engelska folket under
reformationstidevarvet utkämpade sina stri-
der för dessa stora värden huvudsakligen
inom sina egna gränser och för sina egna
syften, medan däremot det svenska kom
att strida på främmande mark och delvis
i medvetet syfte att hjälpa de förtryckta
bland främmande folk. Medan Englands
historia för långa tider kan utsöndras från
världshistorien och drar sig tillbaka inom
egna gränser i ”splendid isolation”, utgör
Sveriges däremot hela nyare tiden igenom
en del av världshistorien.
Gustav Adolf, som skrivit ett utkast till
sin egen historia, har också där påpekat,
att ”Sveriges rike aldrig varit erövrat och
lagt i träldom”. Väl hava vi under me-
deltiden stundom haft utländska kungar,
men de hava hyllats genom folkets fria
val till följd av våra överenskommelser
om union med Danmark, och drogo de
främmande hövdingar och främmande se-
der med bondeförtryck eller andra olag-
ligheter med sig, då reste sig den svenska
allmogen snart och avskuddade oket, så-
som den under Gustav Vasas ledning
gjorde med Kristian II. Sveriges medel-
i världshistorien.
tidshistoria är i många fall lik Englands,
fylld av blodiga fejder mellan olika kunga-
ätter eller medlemmar av samma ätt, men
två ting gå som en röd tråd genom detta
skede: bondeståndets stora politiska bety-
delse och folkets starka vördnad för la-
gen, såsom stående över all regering. I
den äldsta krönika, som behandlar Sveriges
historia, nämligen ärkebiskop Rimberts
Vita Ansgarii, en levnadsteckning
över Nordens förste apostel och Bremens
förste ärkebiskop (f 865), förekomma föl-
jande märkliga ord:
”Sådan är seden hos svearne, att i all-
männa angelägenheter har folket mera att
säga än konungarne.”
De orden skulle kunna sättas som motto
för hela Sveriges statsförfattningshistoria.
I äldsta tider bestod folket uteslutande
av de fria männen, de jordägande bön-
derna, och när en stormansklass uppkom
i slutet av 1200-talet, utvecklade den sig
ur denna bondeklass och icke ur någon
från främmande land importerad adel.
Bland bönderna hade redan under hedna-
tiden uppkommit en vidlyftig samling la-
gar, olika för de olika landskapen och
fullständigare och mera oblandat bevarade
än något annat germanfolks lagar. En av
dessa börjar helt lugnt med orden: ”Svear
äga konung taga och så vräka.” Rätten
till uppror mot en konung, som icke ville
lyda lagarna, har i Sverige aldrig varit
betvivlad, och de tre förnämsta uppbyg-
garna av vårt parlament, Engelbrekt,
Karl IX och Hans Järta, ha alla varit män,
som avsatt kungar. Och ännu varsla
härom två paragrafer i vår gällande rege-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
