Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 HERTHA
Everard blir utom sig över Marys brev
och det intryck det gör på Rhoda, vägrar
att säga ett ord mer än n e j till alla miss-
tankar. Monicas förmodade tillämnade
besök hos honom är honom obegripligt.
Rhoda är ett rov för tvivel och farhågor.
Så skiljas de, Everard i vredesmod, Rho-
da i bitter smärta. Ståndaktigt strider och
lider hön sig igenom återstoden av sin
ferie — för att vid återkomsten till sitt
och Marys hem, återgången till det gamla,
ha att bestå den hetaste kampen med sig
själv, en kamp på förtvivlans gräns.
Everard låter ej höra av sig. Men ef-
ter någon tid får Rhoda av Monica —
som tar sin tillflykt till henne i sitt elände
och även drives av’ önskan att fria Eve-
rard Barfoot, vars känslor för Rhoda hon
vet, från en falsk dager — klarhet angå-
ende sammanhanget. För sent för att in-
verka på hennes förhållande till Everard.
Det är förbi. Det känner hon oryggligt.
För Rhoda berättar Monica hela sitt
förhållande till Bevis: att de talat ut med
varandra och att hon varit färdig att tvärt
klippa av det äktenskap hon kände som
en förnedring för att följa honom. Sin
man upplyser Monica först på dödsbäd-
den, sedan hon gett livet åt ett barn, hans
barn. Hon har ej velat återse honom ef-
ter det brutala uppträde, då han med mor-
disk häftighet bemött henne som överbe-
visad äktenskapsbryterska. Mest avskyr
hon honom för sin egen demoralisering.
Upptäckten av det band som hon ännu
ej visste, då hon var färdig att lämna ho-
nom för en annan, är ännu en plåga.
Rhoda Nunn förmår henne likväl att taga
vara på sig själv. Men det är slut med
hennes livskänsla, och efter barnets födelse
dör hon.
Rhoda och Mary fortsätta sitt arbete
med obruten tro på dess mål, Rhoda med
vidare livsförstående och större mildhet
än förut. Everard hamnar i ett societets-
giftermål, dock först sedan han efter må-
naders hårdnackad tystnad åter närmat sig
Rhoda och denna gång ”friat” en règle
men fått nej. Han gifter sig av resone-
mang, utan kärlek, med en intelligent, ge-
nombildad flicka, icke det ideal, han sett
och beundrat och älskat i Rhoda, icke
”den nya kvinnan”, men ett angenämt
sällskap, icke en av dessa kacklande gäss
eller väsnande hustyranner eller tålamods-
prövande våp som han alltid betraktat
med vredgat förakt.
Den kvinnofråga Oissing behandlar i
”The Odd Women” är en etisk och psy-
kologisk, en inre, icke en yttre. Om ju-
ridiska problem är icke tal. Den ekono-
miska kvinnofrågan beröres blott såsom
tillika etisk och psykologisk: yttre själv-
beroende som villkor för inre. I motsats
till de många — icke blott motståndare
utan även förkämpar för kvinnans frigö-
relse — som bli stående vid utanverk,
finner Gissing träffsäkert den psykologiska
kärnan.
Därmed är icke sagt, att var och en,
som inrymmer detta, har alldeles
samma uppfattning av beståndsdelarna i
denna kärna som han.
Ytterst sällan kommer författaren själv
fram i något kort yttrande, men i själva
karaktäristiken och belysningen framträda
hans sympatier. För övrigt är hela ro-
manens byggnad en skicklig konstruktion
för uttryckande av hans psykologiska
åskådning.
När Mary håller ett programtal förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>