Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA
I. ARGANG 1 FEBRUARI 1914 HAFTE III
Sveriges uppgift i världshistorien.
ii.
T
yskarna ha inte alltid varit Gustav
Adolf tacksamma för hans bedrift på
Tysklands mark. Man har sett den som ett
simpelt erövringståg av en främmande
furste, som egentligen inte hade något i
Tyskland att göra, en uppfattning helt
naturlig för den tyska historieskrivning,
som vuxit upp i den tyska enhetstankens
skugga och med fientlighet såg på alla
företeelser under flydda tider, som på nå-
got sätt kunde anses ha hindrat förverk-
ligandet av denna tanke. Den moderna
historieskrivningen ser dock på Gustav
Adolfs verk med fördomsfriare blick. Man
vet nu, att hans planer, då han blandade
sig in i trettioåriga kriget, inte åsyftade
erövring utan svenskt och protestantiskt
självförsvar, nödvändiggjort genom kejsa-
rens aggressiva planer på vårt land. Men
till och med om han fått leva och blivit
herre i ett allmän-protestantiskt statsför-
bund, såsom han väl tänkt sig det, med
någon del av Nord-Tyskland som ersätt-
ning för Sveriges möda till de tyska pro-
testanternas skydd, så hade detta icke varit
att betrakta som en främmande inkräkt-
ning. Vi få inte utan vidare tillämpa våra
dagars nationalitetsbegrepp på forna tiders
Tyskland, där vissa stater ändå längre
fram i tiden hänsynslöst kunde taga parti
mot de andra för Ludvig XIV eller Na-
poleon, utan att världen tog anstöt därav.
För övrigt finns det ingen anledning
att ens från våra dagars synpunkt betrakta
kejsar Ferdinand som nationellt tysk. Man
har påpekat, att Gustav Adolf, själv född
av en holsteinsk moder och med flerfal-
diga släktförbindelser bland Nord-Tysk-
lands furstar, talte bättre tyska än kejsaren
och i kultur stod Tyskland närmare än
den romerskt-katolske österrikaren gjorde.
Och icke ens en nutida Bismarck-fanati-
ker skulle väl våga påstå, att en ”tysk
enhet”, genomförd under Ferdinand II
med envälde och jesuitism i släptåg, skulle
varit av någon välsignelse för den tyska
kulturen. Allt vad denna på senare tider
haft störst är ju utfört i protestantismens
tecken: Kants filosofi och Goethes dikt-
ning inte minst. Att Gustav Adolfs in-
gripande förhindrat upprättandet av Tysk-
lands enhet på 1600-talet kan inte sägas
hava varit någon olycka för Tyskland,
som på detta sätt endast fick tid att mogna
för den enhet Bismarck sedan införde.
Hur man i Tyskland betraktade Gustav
Adolf har Hans Forsell skildrat på föl-
jande inspirerade sätt:
Konungen av Sverige var icke längre
en främling i det tyska riket; han var ”vår
egen hjälte och räddare”, hans bild sågs
i varje hydda vid sidan av Luthers, och:
man bar Gustav Adolfsmedaljer som tec-
ken på evangeliskt sinnelag. Den hyll-
ning, som mötte Gustav Adolf, gällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
