Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 59
Dresden föddes hon den 5 sept. 1813
och skulle således ha varit ett halft år
yngre än den unge mästaren. Enligt an-
dra uppgifter skulle hon ha varit fyra
år äldre, vilket verkar troligare. Hon ha-
de vid denna tidpunkt redan hunnit ska-
pa sig en ställning vid scenen, och hen-
nes lugna, värdiga uppträdande tyder ä-
ven på en viss mogenhet. Hon synes ha
varit en klok och praktisk natur med
starkt moderlig läggning, i stånd till sto-
ra uppoffringar, hon var i besittning av
en osviklig arbetsenergi, ett vinnande sätt
och ett mycket intagande yttre — allt
egenskaper, som i nittionio fall av hundra
skulle ha gjort henne till en högst efter-
strävansvärd hustru, men Richard Wagner
var icke en av de nittionio, och Minna
var skapad för regeln, icke för undantaget.
Det är en vemodig historia Minna Pla-
ners. I lidandets tecken löpte i grunden
hela hennes liv, och man frågar sig ovill-
korligt, varför en person med så lyckliga
förutsättningar till en harmonisk tillvaro
skulle behöva vålla dissonans och själv
slitas sönder därav inför en uppgift, som
blev henne övermäktig. ”Die arme Frau”
kallar Richard Wagner henne ofta i den
varma om även bittra medkänsla, som han
bevarade för henne till det sista, och han
har rätt. Ända från barnaåren drog sig
solen undan från hennes väg. Hennes
far var en ruinerad köpman, och barnen
måste tidigt ut i världen för att tjäna sitt
bröd. Alltför vacker att ej råka ut för
frestelser föll hon offer för en ung ädling
och blev vid knappast fyllda sjutton år
mor. Övergiven av sin trolöse älskare
och utan medel till sin utkomst skulle en
modlös natur säkerligen ha dukat under
av förtvivlan, men Minna reste sitt vackra
lilla huvud, och kanske just dess fägring
gjorde, att hon lyckades få engagemang
vid teatern i Dessau. Det var nödvändig-
heten, icke någon obetvinglig konstnärs-
glöd, som förde Minna in på skådebanan,
men en gång där, blev hon med den
sega arbetsenergi, som utmärkte henne,
en verkligt god skådespelerska och avan-
cerade så småningom i publikens gunst,
liksom en Emelie Högqvist beundrad både
för sin fägring och sin talang.
Men det var icke dessa egenskaper, som
framför allt ådrogo sig den unge kapell-
mästarens uppmärksamhet. Det var den
firade skådespelerskans lugna, värdiga all-
var, hennes blygsamt prydliga klädsel och
hennes från allt teatraliskt frigjorda sätt,
som kontrasterande mot hennes omgiv-
ning ställde henne högt över alla andra
i den unge idealistens ögon. Ingen vå-
gade ett slipprigt skämt eller en närgång-
enhet i hennes närvaro, och hans eldsjäl
greps oemotståndligt av den mest flam-
mande beundran. Minna Planer var til!
en början immun för smittan härav. Hon
hade givit sitt hjärta åt en ung adelsman,
men deras ömsesidiga fattigdom gjorde
det omöjligt för dem att tänka på gifter-
mål. De avstodo därför med blödande
hjärta från varandra. Minna, om någon,
kände till fullo fattigdomens innebörd.
Hade hon icke kämpat modigt mot den
så gott som från barndomen, och om
hem även segrat, visste hon till fullo vad
en sådan seger kostade. Som en verklig
liten hjältinna hade hon till exempel åta-
git sig att bestrida sin brors studier i
Leipzig under en tid då, som hon skriver
i ett brev, ”det ofta felades mig fyra
groschen för att låta hämta min middag.
Jag pantsatte mina örhängen och annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
