Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 H E R T H A
En trilogi ur Wagners liv.
IL
L
andsflyktig och efterlyst irrade Wag-
ner en kort tid omkring, sedan han med
svårighet lyckats komma över gränsen,
för att hamna i Schweiz, alla politiska
fångars fridlysta asyl. Han valde Zü-
rich till sin vistelseort. I förtvivlad en-
samhetskänsla — Richard Wagner var mer
än de flesta konstnärer en utpräglad
hemmänniska — använde han hela sin över-
talningsförmåga för att återfå sin hustru, och
då han, tack vare det pekuniära bi-
ståndet av sin aldrig svikande vän Franz
Liszt, såg sig i stånd att åter erbjuda
henne ett hem, infann sig äntligen fru
Minna i september 1849 med pick och
pack och deras trogna husdjur. Men
återföreningens glädje blev av kort var-
aktighet, marken hade nu en gång öpp-
nat sig under deras fötter och bildat en
klyfta emellan dem, som de all god vilja
och ömsesidig smärta till trots ej mera
kunde komma över. Föräldraglädjen
hade blivit dem nekad, och det starkaste
föreningsbandet emellan dem var deras
ömsesidigt lika starka kärlek till Peps
och Papo, hunden och papegojan. Då
Papo efter ungefär ett års tid lämnade
detta jordiska, sörjde de henne båda med
en förtvivlan, som skulle verka barnslig,
om ej dess ursprung, tomhetskänslan,
gjorde den tragisk. Wagner skriver här-
om till sin vän Theodor Uhlig:
Ja, om jag kunde säga dig, hur myc-
ket som har dött för mig med detta
djur!
Det är mig alldeles likgiltigt om man
skrattar ut mig för vad jag känner, jag
känner det nu en gång, och jag har
ingen lust att längre lägga band på mi-
na känslor; för dem som skratta ut mig
behövde jag visserligen skriva volymer
för att göra dem begripligt vad ett så-
dant litet djur allt kan vara och bli för
en människa, som är hänvisad blott
och bart till fantasien. Det är
nu tre dagar se’n — och ingenting kan
lugna mig. Och samma fall är det med
min hustru. Fågeln var någonting ovill-
korligt mellan oss och för oss.
En del yttre, alltjämt återkommande
svårigheter, som tvingade den nödställ-
de mästaren till flera för honom mot-
bjudande värv, hade dessutom inverkat
på hans nerver och ytterligare nedsatt
hans lynne. Så var hela hans inre män-
niska som ett öppet, svidande sår, träng-
tande efter balsam, och under sådana
omständigheter var det som han plötsligt
i sin väg fann ett med honom samhörigt
väsen, en kroppsligt och själsligt lika rikt
utrustad varelse, den genius, som under
de fem år hon stod hans hjärta närmast
bringade hans konstnärskap till dess
högsta utveckling, den flamma, som tän-
de och skapade ”Tristan”, upphovet till
den sällsynt manande historien om två
rena själars smärtfyllda, segerrika försa-
kelsekamp: en stor konstnärs från glöd
till strålglans betvingade lidelse och en
ung, högsint kvinnas i kysk tystnad bur-
na kärleksdröm, sådan den ter sig i den
sent kända del af Richard Wagners dik-
tarskap, som 1904 utkom under titeln:
Richard Wagner till Mathil-
de Wesendonk. Dagboksblad
och bref 1853—1871. I sanning en
gripande livsbikt, som i litterärt värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
