Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 103
"Så snart någon vara blir populär, föras alla
möjliga surrogat och imitationer ut i mark-
naden", anmärker härvid redaktören av The
Woman’s Journal (Boston). "Det försäk-
ras, att dessa äro nästan samma sak som
den äkta artikeln eller åtminstone precis lika
bra." Men alla dessa bondfångarförsök äro
i själva verket en hyllning ät den äkta varan,
rösträttsidén.
En trilogi ur Wagners liv.
III.
I
ngen kvinna kunde vara mera givet
predestinerad till kärlek och beundran
för den store mästaren än Liszts dotter
och Bülows unga hustru Cosima. Hans
namn hade blivit inmängt med hennes
tidigaste föreställningar, ty Franz Liszt,
Richard Wagners oförliknelige, aldrig svi-
kande vän hörde till· de förkämpar, som
modigt bröto väg för den förkättrade ny-
hetsmakaren. Mästaren var även en för-
trogen gäst hos Liszts mor, som visade
både honom och Minna stor välvilja un-
der deras båda olyckliga Parisskeden. Så
bereddes redan i barnahjärtat den jord-
mån, där en af missionsvisshet buren hän-
förelse skulle växa sig så mäktig, att
ingenting i världen kunde hindra den att
nå sitt mål, livsuppgiften, ödesbestämmel-
sen, den att åt ett stort snille skänka den
omgivande ro, som han krävde till full-
bordan av sina verk, och den sena, men
hela lycka, som han längesedan upphört
att hoppas på.
Wagner hade 1853 åtföljt Liszt till Pa-
ris vid ett besök hos dennes barn. Man
tillbragte en afton en famille, och Wag-
ner kände sig därvid mycket intagen av
Daniel, Liszts förhoppningsfulle son, som
tyvärr vid helt unga år dog i lungsot.
Hans livlighet och likhet med fadern gjor-
de på Wagner ”ett rörande intryck”, de
båda flickorna Blandine och Cosima fann
han blott ”obetvingligt blyga”. Men hos
dessa båda blyga flickor i tonåren levde
från den stunden minnet av mästaren i
den förklarade glans, som det äkta flick-
svärmeriet äger till sitt förfogande. Blan-
dine, även hon ovanligt lik sin far, ehuru
med ett vekare tycke än Cosima, blev för
Wagner ett kärt umgänge vid hans andra
Parisvistelse 1860 och 1861. Hon och
hennes man, dåvarande advokaten, seder-
mera justitieministern Emile Ollivier,
räknades snart till den intima krets, som
om onsdagskvällarna brukade samlas hos
mästaren i den röda salongen. Cosimas
äldre, ävenledes rikt begåvade och konst-
närligt anlagda syster fängslade i hög grad
mästarens lättrörliga sinne genom ”sitt
milda väsen, sin glättighet, parad med en
viss måttfullhet, och en ‘ovanligt snabb
förmåga av andlig perception”. Deras
vänskap blev av mycket varmt slag, och
då Wagner efter den skandalösa Tann-
häuserföreställningen i Paris med dess mot
den tyske mästaren upphetsade demon-
stration skuddade det franska stoftet av
sina fotter, utbad sig Blandine hans ar-
betsbord till minnesrelik.
Vid sjutton års ålder sändes Cosima
av sin far till Berlin, till fru von Bülow,
för att utbilda sin stora pianistiska talang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
