Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 HERTHA
Büiow, plågad af leverlidande, ansträngd
och irriterad av sitt mödosamma pionjär-
arbete för framtidsmusiken, kanske också
kommen till insikt om det äktenskapliga
misstaget, var ofta nedslagen och ur
jämvikt. Cosima hade däremot enligt
Wagners utsago på lyckligaste sätt över-
vunnit den skygghet, som hon lagt i
dagen i Reichenhall. En gång, då han
sjungit ”Wotans afsked” för de försam-
lade vännerna, märkte han till sin för-
våning i Cosimas min ett på samma
gång extatiskt och ljust förklarat uttryck.
”Allt var tigande hemlighet”, säger han,
”men tron på hennes samhörighet med
mig grep mig med en sådan visshet, att
jag i excentrisk glädjeförnimmelse hängav
mig åt den mest övermodiga uppslup-
penhet”.
I brev till sin far skildrar åter Cosima
på följande spirituella och karaktäristiska
sätt sitt intryck af ”Mästersångarna”, som
Wagner allt efter verkets framskridande
gav sina vänner del av.
”Mästersångarna” förhåller sig till Wag-
ners övriga skapelser som ”En vintersaga”
till Shakespeares verk. Wagners fantasi
har gett sig in på det muntert skalk-
aktigas område, han har trollat fram hela
det gamla Nürnberg med dess gillen och
skrån, dess hantverkarpoeter, pedanter
och riddare, för att mitt i den mest upp-
höjda, ideala poesi framkalla ett befriande
skratt. Frånsett detta verks bestämmelse
och mål skulle man i dess konstnärliga
utförande kunna jämföra det med sakra-
menthuset i S:t Lorenzkyrkan. Liksom
bildhuggaren där har tonsättaren här den
renaste, mest tilltalande och fantasifulla
form — djärvheten i dess största full-
ändning; och liksom vid foten av sakra-
menthuset Adam Kraft med allvarlig och
samlad min uppbär och håller det hela,
så är det i Mästersångarna Hans Sachs’
gestalt, som med lugn och djupsinnig
glättighet behärskar och leder hand-
lingen.
I sanning en kritik, som icke heller
saknar vare sig form eller fantasi och som
väl hävdar mästarens omdöme om Cosima
Bülow: ”En ung, alldeles oerhört, säll-
samt begåvad kvinna, Liszts underbara
avbild, endast intellektuellt honom över-
lägsen”.
Efter knappt ett år var även Biebrichs-
fristen till ända, och en i högsta grad
upprivande, oviss och orosfylld tid före-
stod den snart till det yttersta utpinade
mästaren. Sin femtio årsdag firade han
i ensam vemodsstämning i det hem, vilket
han på nytt inrett åt sig i Penzing
utanför Wien och där han inom kort
befann sig i en så strandsatt belägenhet,
att han i mars 1864 såg sig nödsakad
att hemligt fly för att undgå sina kredi-
torer. ”Det finns en gräns för allt
lidande”, skrev han till doktor Pusinelli,
”och jag är nära den. All lycka har
fullkomligt övergivit mig”. Berövad sitt
hem, som tagits i anspråk av otåliga
kreditorer, sjuk till kropp och själ, ut-
blottad på alla tillgångar, föreföll det
som om han varit prisgiven åt under-
gången, och resignationen brast för
begäret att göra slut på ett liv, som syntes
hopplöst. Och dock avhölls han härifrån
av en obestämd aning om att ”ridån
måste gå upp på nytt”, att, som han
yttrar till sin vän Peter Cornelius, ”ett
ljus måste visa sig, en människa uppstå,
som bringar energisk hjälp nu —då har
jag ännu kraft att löna hjälpen, senare
ej. Ett under måste möta mig, annars
är det slut”.
Och detta under skedde. Bayerns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
