Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 121
Fransyskan i breîven har du så rätt;
förlåt mitt lilla, onödiga och obetänkta
klander. Men brefven, breîven! och a 1-
1 a bref, som icke direkt röra Mallas
utvecklings-historia (skriftens kärna och
stora interesse) och som icke i sig sjelf-
va äro märkvärdiga..............bered dig på
en skarp attaque på dem, om vi en gång
komma muntligen ihop! Jag ämnar ej
släppa lätt något som jag är djupt öf-
vertygad om att ha rätt uti; och skulle
det hända att du blef ledsen, så kunde
det hända att jag icke brydde mig der-
om, utan höll ändå uti, och blefve du
slutligen rätt god och medgörlig i den
saken så skulle jag kyssa båda dina
händer, ty du skall veta att jag har ac-
kurat samma känsla som du för hand-
kyssning. Jag skulle vara mindre envis
i saken, om hela detta företag vore mig
likgiltigare. Men efter min djupaste och
bästa öfvertygelse så är arbetet af stort
värde och bör göras njutbart för all-
mänheten, just i den form det nu är
och genom den hand som nu skrifver
det och af ingen annans. Men hufvud-
vilkor för denna njutbarhet är, att in-
skränka vidlyftighet, och klippa bort alla
utväxter, som kunna bortklippas utan
skada för det hela. Må framför allt,
allt consentreras kring Malla. Mallas
bästa och interessantaste bekantskap är
— Malla, och den som hon bäst känner,
och kan tala om så som ingen annan,
lika mycket om i godt eller ondt; det
vesentliga, det som ger lif och kraft och
originalitet och nytta är — sanningen.
De personers skenbara glömska, som
en gång interesserat sig för ditt arbete,
betyder nog intet för detta. Det är en
egenhet med Manuskripter. De måste
gå igenom pressen, innan de få rätt vigt
och värde för de flesta Meniskor.
Tredje sändningen från Uppsala korsa-
des af en ny uppmuntringsepistel från
Λιsta (14.2.41):
Med Caroline Rosen, som hitkommer
om Mondag, hoppas jag få N:o 3 af
Manuskriptet, så vida neml. det är an-
kommet till Lindblads; och med Caro-
line skall jag till dem återsända N:o2,
som jag hittills behållit, emedan jag ej
haft något bud som jag varit fullt nöjd
med. Ty, ser du, jag är mera rädd om
detta, än om ... . ja jag tror icke att jag
ljuger när jag säger mina — ögon!
Med stort interesse motser jag fortsätt-
ningen af dessa Minnen och hvad jag
har af uppmärksamhet och begrepp skall
egnas dem. Måtte hvarje skymt af oan-
genäm känsla försvinna ur din själ vid
att tänka Malla så ohöljd framstå för
främmande blickar! Den ”fåfänga”, den
”egenkära” Malla, som du kallar henne,
är ju verkligen död i samma mån
som den sanna, den rena och klara hö-
jer sig öfver henne dömmande och för-
dömmande. Ack! Jag vet ingen mera
hugsvalande och upplyftande syn, än
den af en Meniska som klart dömmer
sig sjelf. Det är i detta ett ”gif Gudi
ärona”, ett hyllande af det eviga, som
bättre än den renaste dygd, bättre än
alla philosophier bär vittne om det evi-
gas tillvarelse, det heligas seger. Me-
niskorna likna hvarandra alla deruti att
de alla ha fel, men skilja sig deri att
blott ganska få mäkta fullt inse dem,
ändå färre öppet och ödmjukt erkänna
dem, och lägga sig ned som en skugga
för att upphöja det sanna ljuset. Men
den som så gör står sjelf redan i lju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
