Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 HERTHA
set. De flesta Meniskor gå och sola sig
i skuggan af sin egenkärlek och dåra
sig eländigt. O! man kan bli mörkrädd
af att se många sådana, och tvifla på
högre lif och högre kärlek i det arma
slägtet. Men genom de qvalmiga rök-
verken, som vi tända för oss sjelfva,
går som en vederqvickande flägt bekän-
nelsen: ”jag fattig, syndig Meniska”,
som en sann christen uttalar med blic-
ken lyftad till fullkomlighetens herre.
— — — Nästan tror jag med dig att
tiden för dettas [manuskriptets] utgifvan-
de till allmänheten ännu icke är inne;
men det faller mig icke in att ej detta
utgifvande är och skall blifva dess be-
stämmelse. — — —
Och goda Malla, tillåt mig att såsom
motvigt för intrycket af vissa personers
brist på interesse för ditt arbete påmin-
na dig om detta ord af Lichtenberg:
”När en bok och ett hufvud stöta
ihop och det ljuder tomt, så — är det
icke alltid bokens fel.”
Denna vink var icke förspilld. 19 febr.
antecknade Malla i dagboken: ”Godt
och kärt bref från Fredrika Bre-
me r af -den 14. Samtal om henne och
mina minnen, därvid jag ertappade mig
att hafva lust att skryta inför dem som
försmått dem.” I förbigående må näm-
nas, att när Malla klagade över män-
skors liknöjdhet för hennes livsintresse,
menade hon alltid i första rummet sin
halvsyster grevinnan Wrangel f. Arnell
och sin syssling Charlotte Posse, de kä-
raste barndomsvännerna.
4 mars nedskrev Fredrika Bremer sina
intryck av tredje paketet:
Goda Malla! Du kan verkligen ha skäl
misstänka att jag i tysthet för egen räk-
ning låter trycka ditt arbete, ty jag be-
håller det ännu alltjemt, oaktadt mina
löften att återsända det. Och nog be-
känner jag att jag kunde hafva rätt god
lust att derur tillegna mig mången god-
bit, men se! ärligheten är’ en sträng ge-
waldiger, som håller vakt deröfver.
I dag reser jag sjelf till Stockholm
och skall sjelf taga det med mig, och
sjelf afsända det till fru Linblad. Häf-
tet N:o 3 är med de tvenne andra i
samma konvolut.
Malla växer och utvecklar sig; vi föl-
ja henne med mycket interesse under
hennes rika, ovanligt lifliga barndom.
Egenkärlek har hon icke mer än hvarje
annan liflig ung flicka skulle ha i hen-
nes belägenhet och omgifningar. Hon
är sann och bra.
Vid detta häfte känner jag ett stort
behof af starkt sammandrag och jag
tror att det lätt kunde åstadkommas.
Några rader kunde karakterisera hvad
som nu upptar många sidor; åtskil-
ligt borde tror jag alldeles uteslu-
tas, dels emedan det hör till hvad
man kan kalla ”dödfödda småsaker”
(och sådana finnas många i lifvet, ehu-
ru det icke alltid är lätt att urskilja
dem från småsaker i hvilka finnes en
lefvande gnista, en som kan tjena för
det hela som bindningsord för meningen)
dels emedan de falla allt för mycket in-
nom d e t som alla meniskor kunna se
alla dar. Så t. ex. fågelns badning, och
åtskilligt annat.
Bland saker som mycket roat oss och
låtit oss hjerteligen skratta är försöket
med herrarnes öl-sinne och dess följder*)
Det är innerligt lustigt, och förträffligt
beskrifvet. Af stort interesse syntes oss
*) Malla Montgomery-Silfverstolpes memo-
arer I, sid. 121.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
