Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA
144
Glimtar utifrån.
Artificiell barnalstring. Goethe tyckte
sig ha funnit, att genom diskussioner födas
inga barn (på sin höjd kommittéer, kunde
man efter modernare erfarenheter tillägga).
Nutiden menar annorlunda. Den tror, att tid-
ningsgräl, föredrag, massmöten och riksdags-
debatter kunna mycket verka till att driva upp
nativiteten. Därjämte sätter den sin lit till
polisen. Skulle icke önskat resultat framgå
ur dessa åtgärder, så måste nog varje allvar-
ligt tänkande man stanna vid den slutsatsen,
att här föreligger en kvinnlig förhärdelse av
särdeles elakartat slag.
De lagstiftande församlingarna i Berlin,
både riksdagen och de preussiska ”Abgeord-
neten”, syssla denna säsong med ovannämn-
da spörsmål. Synpunkterna, argumenten och
förslagen äro naturligt nog desamma som på
andra håll, där makthavande herrår utan kvinn-
lig medverkan söka lösa nativitetens problem.
De mångahanda faktorer, som därvid lämnas
ur räkningen, antydas av den otröttligt vak-
samma Minna Cauer i en artikel kallad
Schwere Sorgen der Gesetzgeber
(”Die Frauenbewegung” 15 mars), och det
oerhörda ordet ”Geburtenzwang”, som höres
i denna diskussion, möter hon med upplys-
ningen, att det finns en sfär, där lagstiftarens
befogenhet upphör: det innersta och egnaste
personliga livet. På den tyska moderligheten
behöver man inte tvivla, den sitter djupt.
Förlidet år avslogs bestämt av de socialde-
mokratiska kvinnorna ett manligt förslag till
”Geburtenstreik” (också ett osmakligt ord!),
men om man fortfar att behandla den deli-
kata frågan på detta plumpa manér, så
skulle man slutligen kunna reta dem till nå-
got i den vägen.
I ”The Vote” (13 mars) har den gamla
oförskräckta mrs Despard samma kamp som
fru Cauer att utfäkta. Dock icke mot parla-
mentet, som annars näst efter Asquiths mi-
nistär är hennes älsklingsfiende, utan mot en
samling biskopar, som yttra mörka profetior
om ”rasens självmord” och med biblisk auk-
toritet förmana kvinnorna att föröka sig och
uppfylla jorden. Mrs Despard har otvivel-
aktigt djupare sociala kunskaper än kyrko-
furstarna — det är just hennes fack — och
hon kan underrätta dem om det betlehemi-
tiska barnamord, som dagligen pågår, under
det lagstiftarna, absorberade av partiernas
schackspel, sakna tid att ägna en tanke åt så-
dant, som verkligen skulle kunna tjäna till
rasens betryggande.
Rebeller och rebeller. Suffragetternas
taktik, som nu i nära nio år varit föremål för
världens fasa, av klart moraliska och även
många andra sorters skäl, har äntligen vunnit
hög sanktion, nämligen av engelska rege-
ringen. Icke alldeles direkt visserligen. Men
analogivis måste man sluta sig till att ogil-
landet har upphört. Ty har inte regeringen
aktningsfullt vikit undan för en vida betänk-
ligare yttring av ”militancy”, det sedan långt
tillbaka sorgfälligt förberedda väpnade upp-
roret i provinsen Ulster mot Homerulebillen,
och förklarat sig villig att vänligt tillmötesgå
en så temperamentsfull och dödsföraktande
landsända! Ulster tycker inte om lagen, Ul-
ster vill gjuta blod och upptända inbördes-
krig — för all del, då ska det tappra Ulster
få det som det vill. Så långt kommer man
med ”pluck” i brittisk politik.
Var det inte det vi visste! triumfera suff-
ragetterna. Det är våldsamma argument som
verka på John Bull, den där är känd som allt
annat än logiker och principmänska. Här
lurar emellertid en hemsk fara. Liksom mi-
nistern Hobhouse en gång gav signal till
brandanläggningarna genom sin beryktade
anmärkning, att det kvinnliga rösträttsbegäret
måste vara svagt, eftersom det inte hade vål-
lat någon av dessa stora illuminationer, med
vilka fordom männen belyste sina medbor-
gerliga krav, så skulle Asquith kunna förneka
suffragetternas likställighet med de gynnade
Ulsterrebellerna på den grund att de förra
aldrig hotat med blodsutgjutelse, ja principi-
ellt uteslutit detta kampmedel från sin krig-
föring. Regeringen har inte plägat försumma
något tillfälle att hetsa dessa sällsamma upp-
rorsmakares desperation.
Den ljuva kvinnan. Under rubriken Le
crime d’une femme behandlar Jane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
