Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 HERTHA
Det är ett ord i detta häfte, som har
djujD betydelse. Malla säger om sitt till-
stånd efter en svår sjukdom: ”hon kun-
de ej sysselsätta sig, ej förströ sina tan-
kar; hon tvingades derföre att gå på
djupet med dem och — hon stadnade
vid bönen.” Och här har Malla visst
kommit till det djupaste, det innerligaste
af lifvet, till comunicationen emellan
det himmelska och det jordiska. Men
på det den må öpnas, och de eviga
krafterna inströmma i det ändligas bröst,
måste detta öpna sig, sätta sig i till-
stånd att emottaga dem, och här, här
är en svårighet, som mången har att
kämpa med så länge den lefver, och som
man ofta blott delvis, blott stundtals lyc-
kas att besegra. Kunde bönen altid va-
ra full och rigtig, vore man altid öp-
pen för det lif, som altid vill gifva sig,
så vore man också ständigt god cch
ständigt salig. Så mycket kan man veta
af lyckliga andaktstunder.
En person i Mallas minnen, som, näst
Charlotte P., interesserar mig, är Char-
lotte Cronhjelm.*) Hennes bref uttala en
lefvande och älskvärd ande. Min Gou-
vernante, M:lle Frumerie, kom till vårt
hus ifrån Gr:nan Cronhjelms, der hon
varit gouvernant för hennes döttrar. Den
unga Gr:nan Posse besökte henne ibland
i Stockholm. På ett af dessa besök såg
jag henne och har aldrig glömt hennes
intagande bild. Det var en nyårsdag och
hon skulle på boursen och kom opp klädd
dertill. Jag minnes ännu så väl den fi-
na gestalten i den svarta sammetskläd-
ningen och perlorna i det svarta håret,
*) Gift Posse, sedan Blomstedt. Jfr Malla
Montgomery-Silfverstolpes memoarer II, sid.
215.
och den hvita hyn och de sköna, mör-
ka, leende ögonen! Hon syntes - mig
förtjusande. Hennes död, hörde jag se-
dan, var sorglig. Hon fick samma sjuk-
dom som hennes gamla f. d. Man dog
utaf. Besynnerligt var det Öde, som lät
denne sjelf bjuda in i sitt hus den man,
som skulle krossa hans husliga lycka.
Lilla vackra gossen, Axel, minnes jag
äfven mycket väl. Jag undrar hvad det
blef af honom.
Nu ser jag med nöje på den histori-
ska horizonten af Mallas minnen Upsala-
stjernorna framskymta. Det gläder mig,
ty jag vet att med dem uppgår för hen-
ne ett nytt skifte af lif och interesse, och
det behöfver hon väl. Thorestatiden var
en svår tid. Men vackert är att se hur
Malla bar den och slutligen förstod att
använda den.
Några månader senare tycks Malla på
allvar ha återupptagit den gamla planen
att anförtro sitt livsverk åt Fredrika Bre-
mer för vidare befordran till eftervärlden,
ty i ett odaterat brev, som måste för-
läggas till förra hälften av mars 1845,
heter det:
Tack du goda bästa Fru Malla, för pa-
ket och bref! Det förras innehåll skaT
snart uppslukas, och på det sednare
måste jag genast svara några ord. Jag
tror verkeligen, goda Malla, att du gör
rätt och väl i att öfverlemnatill mig dina
minnen och att jag (om jag får lefva)
skall kunna uppfylla hvad detta öfver-
lemnande förbinder mig till, enligt min
egen känsla. Ty att något bör blifva
af detta arbete det är mig visst o:h klart.
Men hvad och hur? Jag skall säga dig
hur saken förefaller mig. Den tid kan
icke vara så långt borta då den egna
produktiviteten hos mig upphör, och då,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
