Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 167
detta är, med ett undantag, okunnig om
de vidriga öden dessa ryor genomgått.
Men ”undantaget” förtjänar att relateras.
Ett större fragment av en jämtländsk rya,
silkesglänsande och smidig, av en sällsynt
förnäm tonalitet, hittades svept kring en
spädgris! Man erinrar sig ovillkorligen
en av våra dyrbaraste tapeters* öde: dess
degradering hade nått sin kulmen, då den
oskattbara vävnaden hittades som matta i
en drängstuga.
Den berömvärda seden, som ännu råder
i så många gamla Skånegårdar: att om-
sorgsfullt förvara skatterna av dyrbara väv-
nader, ”åklän”, ”jynn” (stoldynor) och
”agedynor” (vagnsdynor) i de rymliga
kistor, som i inemot hundra år hyst dem,
denna berömvärda sed har väl knappast
iakttagits i övriga svenska provinser, och
dock tycker man att, om något, dessa ofta
underbart vackra ryor borde ha varit en
husmors stolthet, ett av de mest värdera-
de och välbevarade föremålen i hemmet.
Ty dessa ryor, främst sådana från en
del förmögna provinser: Uppland, Häl-
singland och Gästrikland, Jämtland och
Härjedalen, Ångermanland, äga en rike-
dom och en förfining, som frestar en att
tänka sig dem som högreståndsarbeten,
under det att man dock har bevis för
deras samhörighet med allmogekulturen.
Dessa ryors sammanhang vad beträffar
Ornamentiken med märkdukar — utställ-
ningen framvisar en serie av dylika från
åren 1706—1844 — och mönsterböcker
från samtida och ännu äldre perioder
ligger i öppen dag.
En annan grupp av ryor, de bohus-
länska, äro av vitt olika karaktär mot
de föregående. Som förebild för deras
* En 1500-tals-tapet av svensk tillverkning.
starkt fantastiska mittfigur har man tänkt
sig den orientaliska palmetten, karakte-
ristisk för Ornamentiken i de mattor, vilka
på sextonhundratalet inkommo i vårt land.
Deras sträva och krusiga garn, deras
brännande röda och gröna färger — ofta
mot en svartvit bakgrund — öka in-
trycket av orientaliska allmogetextilier.
Från alla dessa provinser har hittills be-
rörts de förmögnare gårdarnas ryor. Men
de små fattigare stugorna hade även sina
ryor, konstlöst hopkomna i mönster, men
fyndigt, där det gällde den starkaste
möjliga verkan av en mycket inskränkt
garnmängd. En dylik Hälsingevävnad är
”Slarvtjället”, vars botten är en av vita
linnetrasor vävd ”trasmatta”, men vars
instuckna granna trasor, någon gång
skinnbitar, någon gång fjädrar, bilda ett
muntert och brokigt mönster, samt den
blekingska ”kavring” med instuckna trasor
i stället för garn, vilken talar sitt vältaliga
språk om kvinnor, som haft att röra sig
med så ytterst små medel, men af dessa
förstått att åstadkomma så förvånande
mycket — här ett starkt och värmande
plagg.
Den sista gruppen ryor slutligen här-
stammar från en liten grupp sydsven-
ska trakter, Blekinge, (södra?) Småland
och Öland, trakter således, som stodo
varandra nära genom livlig förbindelse.
Av en förvånande enkelhet i sin dekor
(detta gäller främst de öländska ryor-
na) är denna grupp i hela sin karak-
tär, i den art, med vilken den enkla ut-
smyckningen liksom påstämplats, i sitt
egenartade utförande av ett alldeles sär-
skilt stort intresse.
Av ovanstående uppräkning av pro-
vinser framgår, att ryevävnaden varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
