Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 HERTHA
lade sig vinn om. Alltifrån början en
favorit, erhöll den ett namn, som tydligt
angav dess särställning inom idrotten.
L’art de l’escrime — som ingenting
mindre än konst, ja nära nog som en
skön konst skulle den betraktas och hyl-
las och utövas.
Tidpunkten då den högre fäktkonsten
fick insteg i Sverige är svår att när-
mare bestämma. Man vet att italie-
naren Salvator Fabris, vilken en längre
tid hade anställning i Köpenhamn som
hovfäktmästare hos Kristian IV, dedice-
rade en upplaga av sin år 1606 utgivna
fäktlära till Gustaf II Adolf. Men det
enda inhemska arbetet av äldre fäktlitte-
ratur, Palæstra Suecana eller ”Den ade-
liga fächtarekonst“, utgavs först 1693 av
Diedrich von Porath. På vilken skola
denna fäktlära stöder sig är emellertid
omöjligt att säga, då såväl rörelser som
termer äro tämligen kosmopolitiska. Om-
kring 100 år senare uppträdde ännu en
svensk märkesman på fäktkonstens om-
råde, nämligen Per Henrik Ling. Han
studerade noga den franska fäktningens
principer, men då han icke till alla de-
lar gillade den, bildade han ett system,
som vilade på vetenskaplig grund och
anslöt sig till hans gymnastik. Han ut-
gav emellertid icke någon fäktlära, ehuru
han skrev en del rörande såväl bajonett-
som värjfäktning.
Vilken roll spelade nu forna tiders
kvinna inom fäktkonsten? Ungefär den-
samma som inom den övriga idrotten —
således ingen eller åtminstone en högst
obetydlig. Under antikens dagar an-
sågs det visserligen icke blott som den
unga flickans rätt utan även hennes plikt
att utveckla och härda sin kropp genom
allehanda idrottsövningar, men sederme-
ra borttogs eller bortföll denna prisvär-
da del av kvinnans uppfostran. Hon
anvisades inom idrotten en lika an-
språkslös plats som hen erhållit inom
de flesta andra områden i samhället, och
där satt hon snällt, måhända avvaktan-
de bättre tider. Men undantag har det
alltid givits, alltså även inom fäktkonsten.
Ett av de mest lysande är otvivelaktigt
den kända franska operasångerskan ma-
demoiselle Maupin, vanligen kallad la
Maupin, som under slutet av 1600- och
början av 1700-talet tjusade parisarna
med sin härliga röst, sina mångskiftan-
de kärleksäventyr och sina lyckade duel-
ler. Hur stor hennes skicklighet på vär-
jan var framgår av följande episod. En
afton besökte hon, klädd i mansdräkt,
en maskeradbal, som hertig Filip av Or-
léans gav i Palais Royal. Där blev hon
oense med icke mindre än tre kavalje-
rer, och som varken försonlighet eller
tålamod hörde till hennes dygder, utma-
nade hon ögonblickligen alla tre. Utma-
ningen antogs, och den hetlevrade kvar-
tetten lämnade genäst palatset och upp-
sökte en folktom plats, där striden ut-
kämpades. La Maupin expedierade nu
snabbt först den ene och så den andre
kavaljeren, och när slutligen även den
tredje kavaljeren föll till marken under
utropet ”Touché”, replikerade hon lugnt
och överlägset: ”Le contraire m’eût
étonné”.
I vår tid, då kvinnan njuter av så
många självförvärvade rättigheter och
fortfarande tillkämpar sig nya, höra emel-
lertid icke kvinnliga fäktare till un-
dantagen. Fäktkonsten har sedan länge
omfattats med intresse av kvinnorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
