Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 191
tack vare hans undervisning som Martha
ägde sin ovanligt klara och rediga berät-
tarstil, tillika med en böjelse, som hon
ej alltid kan motstå, för uppstyltade fra-
ser och sentimentala piattheter.
Priestley hade emellertid genom sitt
teologiska författarskap, trots dess milt
pedagogiska nedlåtenhet, ådragit sig ett
våldsamt hat, och dessutom hade upp-
hetsningen mot unitarierna i Birming-
ham icke enbart religiös utan även starkt
politisk karaktär — den allmänna opini-
onen drog övertygande om än icke så
logiskt nödvändiga slutsatser och från
religiöst frisinne kom man snart, via det
upplysta svärmeriet för frihetens och för-
nuftets segrar i.Frankrike, till fosterlands-
förräderi. Då därför i juli 1791 de fri-
hetssvärmande och upplysta andarna i
Birmingham liksom på många håll i
England beslöto sig för att fira tvåårs-
minnet av Bastiljens stormande såsom en
symbol för friheten, blev det snart nog
märkbart, att de element, som höllo på
lag och ordning, åtminstone i åsikter,
tänkte få säga sitt ord med. Deltagarna
i banketten tiliätos dock avlägsna sig
oantastade, ehuru folkmassan samlat sig
utanför hotellet, där den ägde rum, men
två timmar senare bröto oroligheterna
ut, någon hade givit signal till anfall
mot kapellet, där Priestley brukade pre-
dika, det; revs ned, och sedan rådde
ingen tvekan om vilken väg raseriet skul-
le söka utlopp — Priestleys hus stor-
mades och brändes. Martha Russell
skildrar upprörd den harm och sorg,
med vilken de sågo vetenskapsmannens
hem skövlas, laboratoriet med dess dyr-
bara apparater och frukterna av långa
års mödor härjas av ursinniga skaror
som ropade: ”För kyrka och konung!”
Först hade ingen en tanke på att fara
hotade dét Russellska huset, men inom
två dagar låg också det i aska. Famil-
jen lyckades oskadd komma till London,
även Priestley och hans hustru. hade
undkommit. Efter tre dagars ursinnig
framfart hejdades äntligen pöbeln i sitt
raseri och skingrades av en utkommen-
derad dragontrupp. Varför icke förr —
frågar man sig ovillkorligen; det hade
likaväl kunnat ske tre dagar tidigare.
Familjen Russell kom emellertid tillba-
ka till Birmingham efter lugnets åter-
ställande, kom tillbaka för att se sitt
vackra hem i ruiner. Martha berättar
hur hon grät, när hon såg de stora al-
marna, som skuggat fönstren i hennes
flickrum, nu vagga sina kronor över de
svärtade och halvt nedrasade väggarna,
men deras lövverk var förbränt på ena
sidan och stammarna svarta av sot.
Den upprättelse, som rimligen kunde
krävas, uteblev för de förföljda frihets-
vännerna. För den sant engelska opini-
onen var hela deras parti gudlöst och
fosterlandsförrädiskt — de måste bära
konsekvenserna av sådana villomeningar,
det skrev till och med konung Georg i
ett brev till sin statssekreterare angående
denna fråga. Elan var tydligen icke
missbelåten med att Priestley fått en min-
nesbeta, fast han naturligtvis måste till-
lägga, att han djupt ogillade det avsky-
värda sättet!
William Russell beslöt sig snart för att
i den unga staten på andra sidan Atlan-
ten grunda ett nytt hem för sig och de
sina. Där hoppades han finna de fri-
hetsideal förverkligade, som han dröm-
de om. Men det blev ironien i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
