Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA 207
ligt under många timmar. Avbrottet blir
på detta sätt ej så stort, och barnen
vänjas småningom vid den ordning och
samling av alla funktioner, som ju blir
en nödvändighet i en skola på ett nå-
got högre stadium än doktor Montesso-
ris kindergartenskolor.
I Casa dei Bambini välja barnen själ-
va det ”arbete” de önska och få lämna
det vilken stund de vilja för att gripa
efter ett annat, naturligtvis med den för-
utsättningen, att den första ”leksaken” är
lagd på sin plats igen. Genom denna
stora frihet att välja varierande föremål
förebygges all ledsnad och trötthet. Fö-
remålen äro valda så att de på en gång
utveckla intelligensen, flera olika sinnen
och muskler och uppöva den praktiska
färdigheten. För många barnuppfostrare
har det numera blivit allt klarare, att teo-
retisk och praktisk kunskap måste gå
jämsides. Kanske har doktor Montessori
i ovanligt hög grad lyckats få detta ge-
nomfört in i alla enskildheter på detta
stadium, där det även ställer sig lättare
än senare, då barnen äro större. Flon
försöker att utan alla teorier praktiskt
utveckla barnens intelligens, känsla, smak,
syn, hörsel och andra kroppsliga organ
medelst dessa ”lekar“. Det var under-
bart att se, huru dessa fyra- och sex-
åringar kunde ha en så fin känsla för
vikt, form och färg.
Lärarinnan förhåller sig här så passiv
som möjligt, hon griper endast in, när
barnen ej äro snälla mot varandra eller
på annat sätt uppföra sig illa. Hon le-
der deras arbete4 utan att direkt hjälpa
dem, hon rättar aldrig på själva arbe-
tet och påpekar ej felen. Barnen få ge-
nom resultatet själva komma under fund
med vad som är felaktigt. I de flesta
fall lämna de ej det felaktiga arbetet
halvfärdigt, utan göra det om och ohi
igen, tills de själva märka, att det är
riktigt. Lärarinnan ger noga akt på
barnet för att kunna se vad som behö-
ver utvecklas och vad man skall
försöka att hejda i dess utveckling. Var-
ken belöningar eller straff förekomma.
En liten ”rebell” isoleras helt enkelt i
den allmänna salen, om han eller hon
stör de övriga; så vitt möjligt behand-
las allt i den vägen som en sjukdom,
naturligtvis med stor kärlek och vän-
lighet.
Inga särskilda lektioner förekomma i
allmänhet, då vart barn har frihet att
sysselsätta sig med vad det vill. Lärar-
innan ger akt på vad barnet intresserar
sig för, men det tvingas, som sagt, al-
drig att upprepa en övning, tills den är
riktig.
Till varje Casa dei Bambini hör om
möjligt en liten trädgård. Den är dock
i flera fall mycket liten. Rummen äro
rätt enkla efter våra begrepp. I det Ca-
sa dei Bambini, som jag besökte, ver-
kade rummen ej vidare hemtrevliga. Alla
rum äro, som helt naturligt här i Ita-
lien, försedda med stengolv, i ett hörn
av rummet stodo en liten soffa och någ-
ra små stolar och bord, ej större än att
barnen själva lätt kunde flytta på dem.
Det fanns ej mycket av blommor och
glada färger, som vi äro vana alt finna
i våra flesta småbarnsskolor. Men itali-
enarens hela begrepp om hemtrevnad i
ett rum är så ofantligt olika vårt, att
detta kanske är helt naturligt. Väl fanns
fotografier men inga färglagda, och dess-
utom voro de flesta nog reproduktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
