Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTHA. 241
Notiser från bokvärlden.
Äventyrens land. Noveller och skisser
av Marika Stjernstedt. Albert Bonniers
förlag.
Man sitter en dag och talar om sin
barndom. Det ena minnet efter det andra
dyker upp. Små, obetydliga tilldragelser,
men vilka ofta av en oförklarlig orsak
äro alldeles särskilt levande i erinringen,
verkliga, stora händelser, som kanske skym-
ta helt otydligt. I det hela lever man själv
upp sådan man var i de tidiga dagarna,
med barnets nästan obegränsade förmåga
att fröjdas och lida intensivt.
Så har Marika Stjernstedt skrivit ”Även-
tyrens land”. Det vore inte rätt att söka
något särskilt djup i dessa barndomsmin-
nen, det är alldeles nog, att de kännas
verkliga och att det är barn, som där
tänka och tala.
För övrigt finns där episoder, som
verkligt starkt lysa inåt i barnets själsliv.
”Gumman i kojan” är en sådan. Skada
att förf. minskar verkan av den genom
att säga, att livet den kvällen gav bar-
net en läxa ur sin svåraste lärobok.
Boken har två avdelningar, den andra
handlar inte om barn. Man skulle ej haft
något emot om den gjort det.
Kriget — det förgångna, freden
— framtiden av Charles Richet. Be-
myndigad översättning av Hannes och
Efraim Sköld. Albert Bonniers förlag.
Utan tvivel är det ett experiment att i
dessa dagar låta översätta Charles Richets
bok. För att lugna dem, som till äventyrs
frukta, att ”Kriget — det förgångna,
freden — framtiden” utgör ett led i
agitation mot framlagda härordningsför-
slag, vill jag emellertid skynda att kon-
statera, att förf. bestämt uttalar sig mot
avväpning eller minskade rustningar, innan
det finns en stark internationell juridisk
författning, som skyddar nationernas rätt.
Men boken har Charles Richet skrivit,
därför att han tror på att en sådan inter-
nationell juridisk organisation skall kunna
upprättas och därför att han anser, att
kriget måste och kan avskaffas.
Det känns särskilt ljuvligt att höra åsik-
ten urgeras för närvarande. I dessa för-
svarsviljans och fosterländskhetens upp-
rörda tider kan det hända, att även de,
som veta att de ej vilja krig, glömma, att
bakom det närmast liggande målet
finns ett helt annat att sträva mot, reali-
serandet av principen att även folken emel-
lan skall rätt och icke styrka vara
bestämmande.
Richet är ingen i molnen svävande uto-
pist, och det skulle falla sig svårt att in-
rangera honom bland de s. k. ”fredsfåren”.
Han har siffror att komma med, när han
vill visa det ändamålslöst gräsliga i kriget,
och han-är särdeles klar och redig i ar-
gumenteringen. Hans vetenskaplighet kan
inte häller bestridas, — den är ju dess-
utom fastslagen genom Nobelpris.
Det är också i vetenskapens namn han
pläderar för att järnets tidsålder äntligen
skall vara förbi. Han tror — fromt nog
— på att vetenskapen kan bidraga till
mänsklighetens lycka, och därför begär
han, att energi och intelligens, möda och
penningar, som hittills slösats på kriget,
skola komma den till tjänst — för att för-
vandla mänskorna ”från slavar under ma-
terien till materiens behärskare”.
E. K—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
