Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. ÅRGÅNG 15 JUNI 1014 HÄFTE XII
HERTHA
Selma Lagerlöf en av de aderton.
U
nder Svenska Akademiens tidigaste
decennier inträffade det märkliga,
att den lysande kretsen till följd av si-
na stadgars ordalydelse gick miste om
”en av Sveriges förträffligaste författare,
berättigad att kallas klassisk”, för att an-
vända den första sekreterarens egna ord.
Författaren i fråga var nämligen en
kvinna. Rosenstein och de övriga gus-
taviänerna insågo mer än väl förlusten,
men tiden var ej mogen för något hög-
re än en bokstavstolkning av Gustav den
tredjes bestämmelser, och akademien
måste nöja sig med att räkna Anna Ma-
ria Lenngren som sin osynliga leda-
mot.
Det århundrade som förrunnit sedan
dess betecknar lyckligtvis ett gott stycke
väg till avhjälpande av den ”orättvisa”,
S! un — det medger Rosenstein i sitt fö-
retal till fru Lenngrens dikter — kvin-
nokönet ”icke utan skäl klagar över”.
Ett lysande bevis därpå är Svenska Aka-
demiens senaste inval och i nästan lika
hög grad det enstämmiga bifall som från
alla ledande håll hälsat detta val. Nu
såväl som första gången Nobelpriset
tilldelades en svensk författare är det
tydligt, att akademien har hela landet
med sig i den hyllning, scm dess be-
slut innebär. Tiden har verkligen växt
ifrån en och annan av det bör ande
adertonhundratalets fördomar.
Svenska Akademiens första kvinnliga
ledamot i synlig måtto är lika oemot-
sägligt som Anna Maria Lenngren ”en
av Sveriges förträffligaste författare, be-
rättigad att kallas klassisk”. Men i näs-
tan allt övrigt stå de båda som motsat-
ta poler. Den enas styrka är det strängt
begränsade, det epigrammatiskt tillspet-
sade, hon ser sin värld i nyktert dags-
ljus, med klara och fasta konturer, och
får fram den konstnärliga bilden i någ-
ra mästerligt enkla -rader. Den andra
är ett fantasiens söndagsbarn, med slag-
ruta för dolda rikedomar och oanade
djup, hennes värld är sagans och säg-
nens, som i sitt teckenspråk speglar det
outsägbara. Motsatta poler och likväl
äkta kvinnliga snillen båda!
Den dag, då Selma Lagerlöf inträder
i de adertons krets, kommer att bli en
bemärkelsedag i den svenska litteratu-
rens historia. Den blir tillika en hög-
tidsdag för oss alla, som fröjdas åt
varje tecken att föråldrade skrankor bör-
ja falla och känna själen vidgas av
stolthet och glädje vid varje nytt bevis
på att Sverige räknar en av sina dött-
rar i ledet av sina främste.
Sigrid Leijonhufvud.
&■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
