- Project Runeberg -  Hertha: Tidskrift för svenska kvinnorörelsen / 1. Årg. 1914 /
272

(1914-1915)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272 HERTHA
förra — förstående och vackra artiklar i
kulturbladen landet runt och så det väl-
behövliga lagret av tidningar gratis hela
sommaren på vårt läsrumsbord. — Sen
kom där en och annan, som hade allde-
les särskilda anlag för att förstå oss,
Gerfred Mark och Selim, Maria Scholan-
der-Hedlund och Elin Wägner. Dem
fick man vara privatciceron för både tim-
mar och dagar.
Den utländska pressen hedrade oss ock-
så förstås. Jag talar nu inte om de hundra
fransmännen, som vi hade på te under
den stora internationella kongressen i Kö-
penhamn och som så älskvärt konverserade
oss om allt charmant och ravissant i detta
underbara kulturland nära polcirkeln men
som i sak aldrig kommo längre än till att
det mystiska ordet “Arsta" betydde "l’ex-
position des femmes de Suède". Mer
hade de absolut ingen lust att få reda
på, fast alla skola veta, att vi flere dar
i förväg repeterat våra bästa fraser om
allt som de svenska kvinnorna strävat
med i femti år. — Men där voro andra,
som kommo en och en och som verk-
ligen ville veta något och som vi följde
tills de voro fullkomligt impregnerade
med språkband och rösträtt, skolor och
krubbor, sociala föreläsningar, donationer
och drottning Sophia, "Ro" och andra
ålderdomshem. Mest danskar och tyskar
var det, men även från andra håll. Det
lilla Luxemburg sände oss en mycket en-
tusiastisk manlig representant, Finland
glömde oss naturligtvis ej, och från Ös-
terrike kommo flere journalister, bl. a.
den kända författarinnan och svenskvännen
fru Eugenie Hoffmann. Hon gör säkert
allt för att utbreda vår ära, när lugnare
tider komma.
I allmänhet blevo ens meddelanden
mottagna med sympati och förståelse. Men
det hände ock, att man kom till oöver-
stigliga skiljemurar mellan uppfattningarna.
Aldrig glömmer jag hur det var, när jag
en gång gick igenom den svenska kvin-
nans arvsrättshistoria med en sydtysk tid-
ningsman. Ingen svensk herre skulle ha
sett mera förfasad ut inför den grövsta
oanständighet från eti dams läppar än
den stackars tysken gjorde, när jag helt
oskyldigt berättade, att kung Johan givit
prästdöttrarna lika arvsrätt. Först stod
mitt förstånd stilla, men så slog det mig
som en blixt, att karlen måste vara katolik.
Min lilla protestantiska kommentar till
lagen lugnade honom sedan åtminstone
på ytan.
Journalisterna var det över huvud taget
roligt att vandra omkring med. Om inte
annat så hade de yrkesintresse.
Så var det damerna från alla somma-
rens kongresser. Fredrika-Bremer-Förbun-
det kom en dag i början av juni, då det
var full orkan över Malmö. Vår vackra
pergola med sin spirande grönska låg i
en liten hög därute, och uppe i salongen
lyfte vi trymåerna från väggarna, för att
de inte skulle falla självmant. Men när
alla gästerna väl räddat sig in och stolt-
heten över den rika skörd, som spirat ur
det egna lilla fröet, tagit ut sin rätt, glöm-
des både de kringflygande tegelpannorna
vid tornet och alla de vrängda paraply-
erna. Aldrig har väl Årsta varit mera i
feststämning än när de elektriska lam-
porna den kvällen lyste från taket ned
över de blomprydda supéborden i den
stora vita utställningshallen.
Där kom andra kongressbesök sedan,
Röda korsets och Vita bandets och ingen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:38:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/herthatid/1914/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free