Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 HERTHA.
inte voro sâ trötta eller hade så gott om
pengar, att de gjorde som ett herrskap,
vilket enligt städerskans glädjestrålande
■meddelande hade “ligget för fyra å
tjugefem."
Inte var det så svårt eller tröttsamt
med alla dem, som ville se något eller
kunde ledas till att se något på Årsta.
Men vad skulle man göra med de
hundraden, som dagligen strömmade in
genom dörrarna utan att finna en håll-
punkt för sina irrande ögon, som på sin
höjd tittade in för att fråga var “mat-
serveringen" fanns eller till och med var
vi hade “ölstugan"? Eller med dem,
som i modellerna bara sågo “disse härne
små ignahimssamhällena", eller dem, som
till sin stora besvikelse inte stötte på en
modehandel eller en större slöjduppvis-
ning? Och alla halvvuxna pojkar sedan,
som huvudsakligen roade sig med att
fingra på livräddningsbåten, sätta tum-
märken eller hundöron i böcker och
album, dra häftstift ur anslag och svepa
med sig så mycket utlagda broschyrer
som möjligt, sak samma varom de hand-
lade. Inte var det så lätt heller att svara
på de frågor, som dagen lång haglade
över en, tala om varför inte Döderhul-
taren var representerad på Årsta, att det
inte var Fredrika Bremers kök som visa-
des eller huruvida en känd hovpredikants
änka i Stockholm tog emot inackorde-
ringar. Tack och lov för den lilla gnista
av humor man fått med på vägen ge-
nom livet!
— — Ja, så flög den ena dagen efter
den andra av denna välsignade utställ-
ningssommar. Lite för kyligt i maj och
svåra hett i juli, rnen ändå så på det
hela taget gott och lämpligt just för oss.
Naturens stora reaktion mot värmen kom
med åska och ett skyfall, som hotade att
fördränka oss. Taket hade torkat ihop
och var som ett såll, och det ville till,
att allt vad där fanns av armar och bal-
jor och fat mobiliserades för att rädda
det hela undan förödelsens styggelse.
Men vad var den förödelsen mot den
stormvåg, som gick fram över den glada
sommarstaden den oförglömliga första
veckan i augusti ! Blotta fasan för kriget
sopade bort människorna i hundraden
och tusenden. Det tycktes bara vara
frågan om timmar, innan allt skulle
stängas och det dyrbaraste möjligen
kunna räddas. Men dagarna gingo,
långa, dystra och gåtfulla, och man nästan
såg med häpnad på de enstaka vandrare,
som trotsade allt och spatserade omkring
på en utställning, medan ännu tåg och
båtar gingo och man kunde något så när
helskinnad komma tillbaka till de sina.
Det var, som världen stannat i sitt lopp
och aldrig skulle komma in i de gamla
banorna igen. — Ett par tre dagar av
orubbligt lugn till det yttre hos de sty-
rande och plikttrohet hos dem, som hade
att lyda — krisen var över och livet
började åter länkas in i de gamla spåren,
därnere likaväl som i det stora samhälls-
maskineriet landet runt.
Nu ha de snart försvunnit, de korta
sommarveckorna. Med stolthet och glädje
ha vi svenska kvinnor utövat gammal
nordisk gästfrihet i vårt eget slott. Måtte
vi få göra det i ostörd ro in i sena
hösten!
Susy Silfverbrand-Erikson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
